Tesla - Sagan om mitt liv

Jag tycker att det är gulligt att när Molly säger blomma så låter det precis som när hon säger mormor. Och tvärtom. Gullefjun.

Tycker att äkta kärlek är att sanera efter sin man när han har kräksjukan.

Det är syskonkärlek när den lilla pucklar på den stora så hon börjar gråta för att sen säga "Men hon är så liten mamma, hon förstår inte" med gråten i halsen.

Fredag igen och veckan har gått för fort. Det känns som att jag inte har hunnit med någonting och jag tror att det berodde på gårdagens inställda planer. Oh well, det är bara att släppa det och köra på.

Barnen mår fint (knock on wood) vågar ju liksom inte säga för mycket. För det är precis när man skriver sånt här som barnen kaskadkräks. Men ja, båda barnen verkar vara vid gott mod. Dom sitter och färglägger medan jag sitter och slösurfar.

Jag har kört igång en diskmaskin och ska strax slänga in en tvätt. Det är kul det där med städning förresten. Särskilt med män och städning. Nu är det inte så överlag, det finns killar som är GRYMMA på städning. För det sitter ju självklart inte i könet. Men min Johan (sorry att jag hänger ut dig älskling men du är ju van vid det här laget) han tar fan priset. Igår efter middagen så såg det ut som någon hade kastat slevar med sönderklippt pasta över hela Molly, under stolen och ungefär över halva bordet. Om man ska beskriva det bättre så var det ett tredje världskrig med pasta som offer. Damn! Jag hade städat och sanerat hela dagen och sa att jag tänkte vägra städa mer. Så Johan gjorde det. Eller ja, "Johan gjorde det". Jag tänkte att när man städar efter en middag så kanske man kan ställa in disken i diskmaskinen? Eller åtminstone plocka bort allt som blir från matlagningen. Men nej. Så det var det första jag fick göra när jag vaknade. Bitter? Lite kanske. Jaja. Han städade bort pastakriget i alla fall. Tack Johan. Tur för dig att du är snygg <3

Ikväll är det Project Caring Underdog's EVENT på Satelliten i Sollentuna. Och jag ska dit, mest för att supporta då alla pengar dom får in går till Statsmissionens Terapicenter. Där kan alla upp till 25 år kan få gratis hjälp och terapi. Det är ju grymt!

Nu ska jag ta hand om mina galna barn.

Natten var jobbig. Molly kaskadkräktes tre gånger. Hela vår säng lyckades hon kräkas ner. Johan lyckades dessutom få spya i håret, eewwww!

Det var en väldigt trött och gnällig Molly som var uppe runt halv åtta snåret. Elvira var det dock full fart på. Båda fick stanna hemma efter order från dagis. Dom menar på att eftersom syskonet har fått kräksjukan så har troligtvis det andra barnet också fått det. Elvira har än så länge (peppar peppar) inte visat något tecken på att må illa och jag hoppas det håller i sig. Det är minst 48 timmar hemma som gäller vid kräksjuka så barnen blir hemma imorgon också.

Så fort vi hade käkat frukost så började jag tvätta all nerkräkt tvätt. Håller fortfarande på och klockan är 13:15! Måste tvätta kuddar och allt! Passade på att sanera resten av lägenheten. Vädrar ur och har dammsugit det värsta.

Nu sussar Molly efter en kall och solig promenad med hunden. Elvira sitter och tittar på nån riktigt dålig prinsessfilm och jag ska strax ta tag i resten av hemmet. Trist att dagen blev som den blev då jag egentligen hade HELT andra planer för dagen/kvällen, men that´s life. När man har barn så får man räkna med att ibland ställa in andra planer.

Jag tror att jag har förlåtit mig själv för att jag glömde min och Johans årsdag igår. Johan tog det inte hårt och han till och med sa att det lika gärna hade kunnat varit han som glömde. Det brukar ju vara det vanligtvis. Jag är så uppslukad av livet och jag glömmer ibland att Johan är mitt liv.

Allting i vardagen går på ren rutin. Pussen när han kommer hem, kramen när han lagar middag och godnattpussen innan jag går och lägger mig. Det ska inte vara så. Men när man har två små som liksom suger all kärlek ur en så glömmer man bort att den man älskar mest också behöver massa kärlek. Johan. Förlåt för det. Ska skärpa mig.

Jag och Johan ska i alla fall iväg på något roligt i mars och jag längtar ihjäl mig. Du och jag baby.

Johan kommer hem från storhandlingen och jag utbrister:

"Alltså TRE timmar för att storhandla! Hajar du, TRE timmar!?"

Johan svarar

"Ja, alltså vi var på två ställen och handlade"

Jag lägger till med en grinig röst

"Alltså jag skulle kunna GÅ och storhandla på två ställen på hälften av den tiden typ"

Johan blir sur och säger

"Då kan ju du handla nästa gång?!"


... Kommer efter fem minuter med trettio tulpaner och säger "Grattis på årsdagen!"

...JAG har glömt... Fatta att JAG har glömt att vi har 8-årsdag idag (känner sig helt kass)

Jag bloggar mest för inte glömma bort mina inloggninsuppgifter. Eller ja, nu ljög jag lite. Nu bloggar jag mest för att jag försöker undvika allt tråkigt som jag skulle behöva ta tag i. Dessvärre ser ju dagarna likadana ut så jag har inte så mycket kul att berätta. Har gått i snöstorm för att lämna barnen på dagis. Varit ute på en kall hundrastningspromenad. Nu sitter jag och dricker kaffe och har precis käkat lunch.

Skulle behöva

• Slänga in en tvätt
• Dammsuga
• Rensa ur barnens kläder
• Städa ur kylskåpet
• Skriva klart mitt CV

Egentligen så är det inte så jobbiga saker. Eller ett CV är ganska jobbigt att skriva. Men resten går ganska snabbt. Men som vanligt så skulle jag behöva en spark där bak för att det ska hända något...

När man glömmer vad man har för inloggningsuppgifter till bloggen så bloggar man för lite. Jag har helt enkelt inte alltid lust. Eller ork.

Nu sitter jag och lyssnar på Melissa Horn och har precis kommit hem från en kall vinterpromenad. Lämnade mina älskade på dagis.

Har massor att göra men ingen lust att göra något. Vill bara sitta här. Vill bara vara. Läsa min nya bok "Låt dom gamla drömmarna dö" men jag har ändå ingen ro. Ständigt denna inre stress. Måste måste måste. Gillar inte ordet måste. Bara om det sitter i en mening med ord som jag tycker om. Jag måste träffa Stina. Den meningen går. Eller jag måste krama Elvira.

Jag och Johan har börjat kolla runt på nytt boende. Får se vart vi hamnar. Spännande va?

Tisdag och jag är ledig. Har lämnat två trötta barn på dagis och har sen dess städat bort julen. Det är den 18 januari och jag är medveten om att jag är bland dom sista som städat bort julskiten. Alltså jag älskar julsaker. Gillar julen. Den är mysig och varm och doftar gott. Men efter ungefär två veckor så är jag så less så jag kräks på skiten. Så det var skönt att det äntligen blev gjort. Glömde dock att skruva bort julgransfoten på granen så den ligger kvar där ute. Haha!

Annars så känner jag mig redo att göra plats för våren. Jag vet att det är långt kvar tills våren kommer for real, men då kan det i alla fall vara mys att få in lite vår inomhus. Vill köpa tulpaner till varje rum. Vårstäda och byta gardiner.

Helgen som var kan ha varit den bästa helg på länge. Fredagen tillbringades mest inne i city. Hängde med Lars när han skulle tjacka jeans och han fick med sig tre par. Vi käkade , fikade och snackade. Lite senare så kom älskade storebror Chrille. Vi "gjorde stan" men tröttnade rätt fort. Satte oss och tog ett glas vitt på teaterbaren och tittade på alla människor som stressade omkring på plattan. Syster joinade och vi drog oss bort mot Söder. Chrille köpte "pluppar" och jag och Malin fick uppleva Tullkrogen. Mys! Bjöds på en god middag hemma hos underbara familjen och jag drack mer än va jag borde.

Var bra trött dagen efter. Gick upp klockan fem och kände mig inte riktigt i form. Men efter en kylig morgonpromenad så kom jag igång. Dagen gick fort och det var inte förrns jag landade hemma som jag verkligen kände hur trött jag var...

Helgen som kommer är jag ledig. Skönt!

Har länge suttit och funderat över ett inlägg. Ett inlägg som ska vara som en resumé över 2010. Eller kanske mer en bildkavalkad över det år som varit. Det kommer. Tids nog. Säkert lagom till nästa år eller något. Har så mycket bilder att gå igenom och så mycket att skriva så det kommer nog ta ett tag. Kanske rentav får dela upp inlägget i tre delar. We´ll see.

Händer annars då? Kom inte in på barnskötarutbildningen. Vet inte riktigt hur jag borde känna inför det, men det sista jag känner är besvikelse. Anledningen till att jag inte kom in var för att jag har ett arbete. Vilket är helt sjukt. Hur är tanken att man ska kunna sadla om och byta yrke om jag inte kommer in på nån utbildning? Och ett jobb måste jag ju ha till dess eftersom jag har två barn att ta hand om. Oh well. The system sucks! Barnskötare är tydligen ett utdöende yrke och det kanske var lika bra.

Knegar på som vanligt och trivs väl hyffsat bra förutom att jag inte har något liv när jag jobbar. Går upp tidigt och kommer hem i hyffsad tid. Men eftersom jag är så trött när jag kommer hem så blir det knappast nån qualitytime med familjen ändå så man kan säga att jag inte lever när jag jobbar. Som tur är så jobbar jag så pass lite så jag hinner ta igen den förlorade tiden med familjen. Men sen har jag ju en del vänner som jag vill hinna träffa också och då förlorar man tid med familjen, igen. Ibland så försöker jag lösa det så att jag bjuder hem mina vänner, och det är nog den ultimata lösningen men ibland behöver man egentid med sina polers också.

Molly och Elvira har efter tre veckors jullov blivit lämnade på förskolan idag. Dom tyckte väl sådär om det men ibland så har man liksom inget val. Hade en del jobbkurser att göra och det går liksom inte när änglarna är hemma. Ska hämta dom runt halv tre som vanligt och jag ser inte fram emot det. Inte för att jag inte vill träffa mina barn utan mer för att det snöar (för ovanlighetens skull). Vi får försöka hinna med en buss hem för det är INTE kul att gå i den här skiten. Elvira sa på vägen till dagis att hon längtar efter sommaren nu. Och jag håller nog med henne.

Mina knasbollar innan vi skulle hem till svärmor på juldagsbesök