Tesla - Sagan om mitt liv

Överallt stressas det. Folk är som galna i julruschen. Julklappar handlas, folk armbågar sig fram i matvarubutiker och allt ska bli så perfekt. Snön ligger vit och det är iskallt ute. Här hemma har granen stått pyntad och klar, maten har handlats men några julklappar är kvar.

Igår var jag inne i stora staden och letade julklappar. Hade sällskap av Lars vilket var trevligt. För honom flöt det bara på. Han hittade sina sista klappar medan jag kom hem med nästan ingenting. Bara nåt litet till Cornelia. Jag har ungefär sju klappar kvar att handla men det är jobbigt att ge sig ut när man inte riktigt vet vad man är ute efter.

Kan inte riktigt låta bli att tänka på alla stackare som inte har tak över huvudet eller mat för dagen. Människor som sitter på gatan och fryser och barn som svälter i andra länder. Och jag sänder en tanke till alla som har det svårt. Glöm inte att stanna upp mitt i stressen och ta det lugnt.

Skulle försöka bygga ett pepparkakshus tänkte jag. Helt själv. Det enda som är fabriksgjort är själva degen.

Jag har inte ens börjat.

Skulle börja med att klippa ut delar i kartong (systers tips) för att få rätta vinklarna. Jag ser framför mig hur jag ska ha det men får inte till det.

Inte hjälper det heller att jag har två otåliga barn som står och stampar. Den stora frågar om pepparkakshuset är klart snart. Nej, svarar jag. Men när är det klart då? Jag svarar SNART! med en smått sammanbiten och ilsken ton. "Men mamma, bygg det bara, gör det." Det är inte så noga tycker hon. Men JOOO! Bra ska det bli , annars kan det lika gärna vara. Men just nu känns det som att jag skiter i det! *muttrar*

Skriver och skriver.. slutar liksom aldrig. Tänker för mycket och allting hamnar i boken. En del blir bra, en del blir helt värdelöst. Men det är mina tankar och det är fint att ha dom någonstans. Mitt i allt skrivande så dammade jag av gitarren och skrev en låt. Jag tror jag vet vem låten är till men jag vill skriva klart den innan den framförs.

Helgen var mysig. Vi köpte julgran, fikade och mös. Molly har varit mammig och "suttit fast" i mig. Hon sov nästan på mig inatt och det resulterar i en trött mamma. Men morgonen flöt på och barnen var på underbart humör. Vi var tidigt ute och vi kunde ta det lugnt och strosa till dagis. Elvira är spänd av förväntan inför att få vara lucia på dagis och hennes kompis Siri skulle också vara lucia. När Elvira sa till Siri att hon skulle vara lucia så såg man på Siri att hon blev helt lycklig i hela kroppen och bah "åhh, då kan ju vi vara lucia tillsammans Elvira". Sötnosar. Molly mus ska vara tomtenissa och fick överta Elviras gamla tomteklänning. Den blir perfekt eftersom dom ska lussa ute och måste ha ytterkläderna under.

Nu ska jag försöka göra någon nytta här hemma innan jag går ut med monstret. Ha en härlig måndag mina vänner.

Min familj *kärlek*

När tillfälle ges och jag bara är då sätter jag mig här och bloggar. Vad har hänt sen sist? Inte så där värst mycket. Äter fortfarande penicillin och tycker väl att det verkar funka sådär. Har fortfarande ont till och från och locket för öronen släpper aldrig. Har ändå hunnit med en del den här veckan och lite julklappar har inhandlats.

I onsdags så träffade jag en gammal bekant vid namn Lars. Han är en trevlig prick och jag skrattade en del, han också tror jag. Eftersom jag hör så dåligt så svarar jag inte alltid rätt på folks tilltal. Jag gissar ju bara ibland och han skrattade så han fick tårar i ögonen när vi fikade. Kul att man kan roa någon. Jag släpade förövrigt med mig Lars runt halva stan för att leta efter en varm mössa och till slut så hittade jag en på Carlings på drottninggatan. Det blev en lurvig, varm och gigantisk så kallad björnfitta. Ser ut som en tvättäkta ryss och trivs bra med det. Hittade även världens finaste sockor på en annan favvoaffär så nu slipper jag frysa i conversen. Lars påpekade dock mitt kassa skoval men det rann av mig som vatten på en gås. "Man måste ju vara cool också". Och efter den kommentaren så bjöd Lars på lakrits och stack sen till yogastudion.
Hann även med lite kamerasnack med Johan H. Och vi gick och klämde och kände på elektronikprylar på elgiganten. Jag dregglade över en Macbook air och Johan köpte mobiltelefon. Det fikades, igen, och sen drog jag hem till min Johan. Vi pussades lite och sen gick jag och la mig.

Eftersom jag har kommit in i ett skriv"flow" så köpte jag även en anteckningsbok som jag ska börja skriva ner allt i. Skönt att ha allt samlat på samma ställe.

Nu ska jag ut med det fyrbenta monstret. Ha en trevlig helg alla fina!

Ungefär lika tuff som en sportkeps

 

Vaknade sent och stressade på barnen alla kläder (precis som man INTE ska göra). Barnen fick varsin macka i handen att äta på medan jag klädde på dom och borstade håret. Mollys hår är rätt bångstyrigt och liknar mest svinto men med tonvis av balsamspray så ser hon lite mindre ut som en galen vetenskapsman och lite mer ut som ett välkammat troll. Johan fick lämna idag.

Jag är så himla rädd om mina öron och jag har kommit på att HUR många mössor jag än har så är det egentligen ingen av dom som duger när man har öroninflammation. Jag behöver en sån dära lurvig pälsmössa med öronlappar på. Jag älskar mössor. Jag älskar MINA mössor. Ångrar inte ett enda mössköp. Men problemet med mig är att jag hellre är snygg än varm så nästa inköp blir en klassisk "björnfitta". Har redan jagat efter en men upptäckt att jag är för sent ute (som vanligt) så alla är slut överallt. Ska dra en repa i stan på onsdag och hoppas på bättre lycka då.

Annars så blir det lugna puckar idag. Ska försöka shape´a upp hemmet en aning bara. Sen blire till att läsa klart boken "lilla stjärna" och ta det lugnt. Men först ska jag försöka ge mig ut med hunden på en promenad. Ska bara försöka leta upp en duglig mössa så inte öronen fryser... Ha en fin måndag så hörs vi! Puss puss

Känner mig ungefär lika uppåner som glajjerna Molly har på sig

Har varit konstant sjuk i två månader och börjar tröttna rätt hårt på det nu. Igår kunde jag inte sova för att jag hade så ont i öronen så idag fick jag en tid till löwets närakut. Älskade storebror Björn skjutsade tack och lov dit mig. Jag betalade, ropades upp, gick in i undersökningsrummet, undersöktes och allt inom loppet av 5-10 minuter. Snabbt och smidigt. Hon konstaterade rätt snabbt att jag har dubbelsidig öroninflammation och det skrevs ut en hästdos av kåvepenin och kortisonspray till näsan. Läkaren blev lite småsur över att jag inte kommit in tidigare då hon trodde att jag har gått dragandes med detta ett tag. Fast det är ju först nu , dom senaste två dygnen, som jag har haft ont. Jaja. Hoppas meducinen gör verkan snabbt och hoppas på att locket för öronen släpper. Har liksom inte haft schysst hörsel på typ tre veckor!

Helgen gick fort. Fredagen tillbringades hos mor och far med julmys. Hela den underbara familjen var där. Eller nästan. Två pojkar saknades, Konrad och Kasper. Men annars så var hela skaran samlad. Jag, Johan, Elvira, Molly, Mamma Gun, Pappa Curt, Malin, Pär, Maja, Tuva, Alva, Björn, Eva, Filippa, Cornelia, Christer, Petra och Oskar. Efter lite glöggprovning och lussebullsätande så gick jag och Elvira hem för att jag skulle jobba på lördagen.

Det blir lite glest mellan mina blogginlägg då jag är sjuk och har en massa annat för mig så här i juletider. Har bara handlat ett fåtal julklappar och måste börja fundera på vad jag ska hitta på till alla. Som tur är så köper vi ju bara till alla barnen (vilket inte är så några i och för sig) men det är alltid lättare att handla till barn.

Och nu kommer lite bilder från pepparkaksbaket som vi hade förra veckan.

Igår var det den 2:a december. Min älskade Elvira fyllde fyra år och som hon har längtat. Jag vet inte om det händer något speciellt när man fyller just fyra år, men på henne verkade siffran fyra magisk.

Jag och Johan väckte Elvira halv åtta med "tårta" (en glass Sandwich med fyra ljus i) och paket. Hon var så där härligt morgonruffsig i håret men började direkt att babbla på så fort hon hade blåst ut ljusen. Ja, hon är precis som jag när jag var liten, pratade konstant. Verkar inte riktigt ha gått över för min del. Haha! Hon var helt överlycklig över sin rosa klänning, my little pony kraffset, halsbandet och smyckesskrinet. Klänningen åkte självklart på direkt och hon började leka med sina nya saker.

Efter frukosten så började Elvira fråga när alla skulle komma på hennes kalas. "Mamma, Maja och Tuva, när kommer dom egentligen?", "Ska inte farfar komma eller?", "Vart är alla mamma? Vi ska ju dansa på mitt kalas!" osv. Till slut så droppade farfar förbi och sen kom morbror, Eva, Filippa och Cornelia och Maja, Tuva, Alva och Pär. Lite senare kom även moster Malin förbi och mormor och morfar. Elvira var jättenöjd med dagen och alla presenter. Hon har redan hunnit pyssla och göra armband.

Det känns så fint att ha en fyraåring. Fint men vemodigt på något vis. Fint att kunna föra en konversation och roligt att hon har börjat ställa så mycket frågor. Vemodigt på det viset att det känns som igår som hon var så där liten och hjälplös. Jag förstår verkligen inte vart tiden tar vägen och jag blir lite rädd för att tiden går för fort. Det känns som att jag hoppade på ett tåg som går för fort och som hoppar över vissa stationer. Jag försöker att dokumentera saker som Elvira gör och säger, inte bara för att hon kommer att tycka att det är roligt när hon är större, utan även för min skull. Jag är rädd att jag ska glömma bort hur hon var. Hon förändras ju hela tiden. Det var ju liksom igår som jag tog hennes yttepyttelilla hand och snusade på den och kände doften av alldeles nykläckt bebis. Nu är det hon som tar min hand, rycker med mig i en dans till någon fånig låt från någon Disneyfilm. Åh , min älskade Elvira. Vad skulle vi vara utan dig? Du har gett livet en mening...