Tesla - Sagan om mitt liv

Just nu så är det "Nalle har ett stort blått hus" som spelas och Elvira sitter nöjd i soffan. Vi har lekt lite med bilar och mest softat denna fredagmorgon. Johan har gång på gång försökt att få Molly att sova i bebiskorgen men hon vaknar hela tiden. Inatt har hon sovit sådär. Hon verkar ha vänt lite på dygnet för hon vaknar mitt i natten och ligger vaken och är hur pigg som helst. Så himla tråkigt att hon håller på så på natten för hon är så himla mysig när hon är så där vaken och när man själv är trött så går man ju miste om den stunden.

Idag har vi inga direkta planer. Får se vad som händer. Jag har tagit hand om disken och Johan har kastat in en tvätt. Skulle väl behöva dammsuga men jag väntar en stund och ser om det dyker upp nåt annat så jag slipper...

Igår så kom min bror, helt oväntat, förbi med en för tidig födelsedagspresent. (fyller år den 2:a augusti...så nu vet ni när ni ska gratta, haha) Det KAN vara den bästa present jag någonsin fått. Det var en astuff väska som jag kan ha som skötväska. Jag var liksom nöjd med den bara. Men sen sa bror att jag skulle kolla i väskan. Där i låg en biljett till Lars Winnerbäck konserten!!!!!! Jag LÄNGTAR! Och jag älskar att ha saker att se fram emot. Förra sommaren så var jag ju på Lars Winnerbäck med syster och bror och det är en av dom bästa konserter jag varit på och jag är övertygad om att denna konsert blir minst lika bra om inte bättre... vi slipper ju iaf regnet denna gång då han spelar på Annexet. Yayie! TACK SNÄLLA bror, syster, Eva och Pär!




(ps. vet att det blir mycket Mollybilder nu... i nästa inlägg så kommer BARA Elvirabilder. måste vara rättvist jööh!ds.)

Johan har precis lagt Elvira och Molly ligger och sover i sin vagga. Känns lite som ett "Hallelujah-moment" när tystnaden råder i våran annars ganska så skrikiga lägenhet. Molly har kolik så det skriker om det, bokstavligen. Det är hemskt att se hur hon lider när magen dummar sig och det hemskaste av allt är att inte kunna göra ett skit åt det. Vi har försökt allt. För att vi ska orka stå ut med dom här hemska skrikattackerna så byter vi av varann så gott det går och resulterar oftast i att varken jag eller Johan får nån speciellt bra sömn. Hoppas på bättring snart och ska ta ett snack med dom på BVC om minifomdroppar som ska lindra kolik. Vet att man inte ska ge dom innan dom är tre veckor helst, men hon har ju så ont.

Idag har vi varit på tisdagstripp till Stinsen. Till en början så sov barnen. HUR skönt som helst. Jag och Johan kunde dock inte riktigt slappna av eftersom det var så mycket vi ville hinna med innan dom vaknade. Först var jag in på Panduro, köpte gips till Mollys hand och fotavgjutning. Sen upp på Claes Ohlson. Handlade ramar. Sen sprang vi runt och tittade lite på kläder och hittade två set till Molly med byxor och t-shirt. Supersött! Vi hann väl med några affärer till men jag kommer inte ihåg vilka. Precis när vi kom ut från Stinsen så vaknade Elvira. Hon sa att hon var "superhungrig" så vi bestämde att vi skulle käka korv med bröd på ICA maxi. Men först sprang vi in på Elgiganten. Johan köpte en mixer till mig ( i för tidig fölsedagspresent ) yay! Så nu sitter jag här med en nygjord iskall jordgubbs/hallon/blåbärs smoothie. Yum!

Imorgon är det Skansen som står på schemat. Barnens farfar kommer och hämtar oss på morgonen/förmiddan nån gång och så kör vi en heldag, det blir nog kul.

Nu kommer lite bilder. Det är blandat från nån vecka tillbaks. Enjoy!

"Äta bör man annars dör man". Men alltså, lilla Molly är bottenlös. Hon äter och äter och äter. Konstant snuttande. Det är ju bra att hon äter och tro mig jag är glad att hon går upp i vikt. Men HELA tiden. Elvira åt som en liten räka och gick upp så där långsamt i vikt. Den här underbara lilla dunderklumpen har gått upp 400g på 9 dagar. Från 3800g till 4200 på 9 DAGAR! Värsta stora tjejen. Om hon fortsätter så här så kommer hon ha vuxit ur storlek 56 in no time.

Igår hade vi hembesök av barnmorskan från Edsbergs barnavårdscentral. Hon vägde och kollade så att allt var som det skulle och allt är toppen med "lilla" Molly. Vi fick lite broschyrer och info om tider och sånt till BVC och vi fick samma barnmorska som Elvira hade. Känns bra. Då är det nån man känner.

Elvira är fortfarande lika gullig med lillasyster och pussas och kramas så ofta hon får chansen. Hon vill gärna hålla , men bara typ tio sekunder, sen så vill hon att mamma eller pappa tar lillasyster igen. Är så grymt impad över hur bra Elvira har tagit hela syskongrejjen. Hon är så himla duktig, min lilla bebis. Ja, hon är fortfarande min lilla bebis. Det känns som det var igår jag hade en pytteliten Myra vid bröstet och nu är hon 2 ½ redan. Tänk att min lilla tjej blir 3 år om ett halvår. Det är inte klokt!

Jag ska försöka passa på att blogga mellan amning och blöjbyten. Elvira och Molly ligger och sover. Ja, klockan är bara tio över sex, jag veeet! Men det gick inte att hålla Elvira vaken. Hon har varit med om en liten olyckshändelse idag som nog tog hårdare än va det verkade. Hon ramlade ner från våran säng och knockade elementet och slog upp ett stort jack i pannan. Hon blödde som en gris och var helt förtvivlat ledsen. Vi förstod ganska snabbt att vi inte bara kunde låta såret läka av sig självt så Johan tog med sig Elvira ner till vårdcentralen. Först tänkte dom sy men dom sa att det tydligen blir ett snyggare ärr och man tejpar så så fick det bli. Elvira hade varit helt knäpptyst medan dom sköljde såret och tryckte och hade sig. Duktiga tjej! Pappa var så stolt. Hon fick två bamseklistermärken med sig hem och en tablettask av pappa. Pluttan. Så nu går hon omkring med en vit kompress i pannan.

Molly har mest ätit och sovit hela dagen. Förstår inte hur mycket bajs och kiss som ryms i en sån här liten. Hon har bajsat TRE(!!!) gånger idag! Inte konstigt iofs, hon äter som en häst. She´s a mean lean pooping machine! Om hon fortsätter äta så här mycket så kommer hon växa om storasyster. Elvira är förövrigt världens gulligaste storasyster (än så länge, vi har ju bara haft en lillasyster i en vecka) och hon kramas och pussas hela tiden. Vi har en "bara vi" -dag idag och vi har mest gosat med barnen och njutit av att bara vara just vi. Åh, älskade familj.

Den 14 juli 2009 så föddes våran lilla Molly. Klockan var 12:38 när hon för första gången såg dagens ljus. Hon vägde 3800g och var 52 cm lång och så vacker! Lika vacker som storasyster sin. Inga i världen är lika lyckliga som vi är just nu. Elvira är en stolt storasyster. Ska skriva en förlossningsberättelse så fort vi har landat här hemma. Just nu vill vi bara njuta varje sekund....

Idag har jag gått förbi mitt förlossningsdatum med fyra dagar. Har "släppt" lite på "mitt" datum nu då jag har varit så himla upphängd på det innan. Man blir bara depp om man går och tänker på det.

Planen för dagen är väl att åka till Danderyds sjukhus. Ska vara där klockan två för ultraljud. Förstår fortfarande inte varför då allt såg "så himla bra ut" sist, men det är väl bara att åka dit och se glad ut. Hoppas dom säger att allt fortfarande ser bra ut så jag får slippa åka dit nå mer. Är så trött på allt farande så jag bara vill kräkas.

Jag vill ut till landet och njuta av sista tiden som enbarnsmor, men vi får väl se hur det blir med den saken. Skulle inte förvåna mig om min barnmorska får för sig att hon vill träffa mig den här veckan. *suck* Hoppas iaf att jag får åka ut till landet idag. Vore så skönt att bara vara där ute. Mycket roligare för Elvira också. Där ute är ju hennes kära kusiner.

Vi får se vad som händer.

Idag så började jag dagen med depp. Fortfarande depp över att min väntan inte är över. Trött på att ha ont. Längtan efter bebis tär på mig. Jag vet att det är kort tid kvar och vi snart har våran lillasyster eller lillebror här hos oss, fast vägen dit har varit ganska smärtsam. Den här graviditeten har inte kännts så lätt då jag fick foglossning redan i vecka 18. Nu är jag i vecka 41. Ni kan ju räkna ut hur länge jag har gått och haft ont. Och det har inte blivit lättare nu. Bebisen ligger långt ner och trycker en hel del på bäckenet och det känns när jag går. Som min mammas kusin Inger skrev i kommentatorsfältet i förra inlägget "Det verkar komplicerat att föda barn tycker jag". Kan inte annat än att hålla med. Så här var inte min förra graviditet. Är trött på att åka in till sjukhuset i tid och otid för att få göra samma undersökningar och höra samma saker om och om igen.

Efter en nap med Elvira mitt på dagen och en skön stund med en bra bok så bestämde jag mig dock för att rycka upp mig. Vi åt lite lunch hemma för att sedan ta oss in till Djurgården. Där gick vi på Akvaria och Elvira verkade tycka det var kul att titta på fiskarna. Var lite litet dock (jag har aldrig varit där innan) så jag blev lite besviken på att vi snabbt hade gått igenom alla fiskar. Sen har ju jag (som jag tidigare skrivit om) en jobbig fobi för allt vattenlevande så jag hade det faktiskt ganska jobbigt där inne. Men men. Elvira fick göra nåt iaf och det var mysigt att bara vara våran lilla familj.

Vi passade på att gå lite i Galärparken och tittade på båtar innan vi åkte till Sergels torg. Sprang in en snabbis på Åhléns och köpte en gosevovve till bebisen och Elvira fick välja en leksak. Hon valde en liten väska med en docka och en häst med tillhörande borstar. Glada och nöjda gick vi sen en sväng till Mc D och åt innan vi slutligen tog tåget hem. Sprang förbi Villan och sa hej till mina älskade syskon och kusiner och svägerskan. Alltid lika trevligt. Elvira springer just nu runt och busar med Johan innan hon ska sova... Själv så ska jag gå igenom lite bilder från idag. Kommer ett inlägg med bara bilder sen.

Var inne för ett nytt ultraljud klockan tio. Dom hade ju bestämt att jag skulle sättas igång idag. Men när dom konstaterat att fostervattensmängden såg normal ut och bebisen mår prima så ångrade dom sig. "Det är bättre att det sätter igång av sig självt", ja det är klart. Men nu hade jag ju ställt in mig på en igångsättning och jag kände mig så lurad när vi fick gå därifrån utan en bebis. Det är klart att jag är glad att bebisen har det bra där inne och att det ser bra ut, men detta hattande tär på psyket. Grät som en tok när jag kom hem. Jaja... nån gång kommer bebisen. Eller?

Till råga på allt så ska jag TILLBAKA till ultragyn på måndag. LÅT MIG BARA VARA!

Idag är det alltså tänkt att jag ska föda barn. Men min kropp verkar vilja annorlunda. Åkte in till Danderyds sjukhus för ultraljud halv tio. Det konstaterades att bebis har lite för lite fostervatten där inne så hon fixade en tid för CTG tagning och blodtryckskoll. Blodtrycket var finfint och CTG remsan var toppen! Skönt tänkte jag, då kan ju jag gå hem nu! Men icke! Sköterskan bad mig sitta ner i väntrummet för att få prata med en läkare. En lång väntan blev det. Satt nästan och somnade. Som tur var fanns det schysst underhållning i form av en annan kvinna som vattnet gick på. Hon satt helt euforisk och var helt lycklig över att det var på g för hennes del. Hon måste ha varit drogad eller nåt, hajar hon verkligen va som väntar liksom?

Hur som helst. Fick komma in till läkaren en sådär två och en halv timme efter att jag kommit till Danderyd och hon gjorde en vaginal undersökning (AJAJAJ) och sa ganska snabbt att min livmodertapp var helt opåverkad och inte speciellt sugen på att föda barn inom en snar framtid. Sen kom dom. Orden jag INTE ville höra, fast kanske lite ändå. " Så jag tänkte att det är nog lika bra att vi sätter igång dig , pga fostervattensmängden menar jag"... Det ekade i skallen på mig och hon såg hur nollad jag såg ut när jag satt där som ett frågetecken framför henne. Hon sa även att det fanns ett litet problem då det var många som födde barn just nu. Så hon gick och konsulterade med sina kollegor och lämnade mig i rummet ett tag. Hon kom tillbaka efter fem minuter och sa att hon fixat så jag skulle komma in imorgon istället. Då ska det göras ett nytt ultraljud och sen så sätter dom igång det hela. Hjälp! My time has come... Till helgen har vi en bebis...!!!

Det är tydligen meningen att jag ska föda barn imorgon. Kommer inte föda barn imorgon, inte som det känns nu. Har gått en hel del idag i hopp om att nåt ska hända men det enda som händer är att jag får sjukt ont i ryggen. Den blir överansträngd när jag försöker kompensera för magen. Aj aj aj. Jaja, Elvira fick en liten utflykt i alla fall. Imorgon är det ultraljud på Danderyds sjukhus för att kolla hur stor bebis är. Hoppas jag slipper gå på ultraljudet och att bebis bestämmer sig för att titta ut imorgon istället, men ja, som jag sagt innan så är jag en sån där seg jäkel *suck*

Trött trött trött...

Ja, detta är ju en slutspurt utan dess like. Man vet ju liksom aldrig när slutspurten är slut. Lite roligt är det allt. Barnmorskebesöket gick bra och bebis hade fina hjärtljud. Jag hade liiiiite högt blodtryck, men hon tyckte väl kanske inte att det var något att oroa sig över då det är vanligt så här på slutet. Hade inget annat som indikerade på att det skulle vara början på havandeskapsförgiftning iaf så jag är lugn. Hon kände på bebis och sa "OJ, den här bebisen är VÄLDIGT fixerad!". Hur nu det är möjligt? Tror hon menade att bebisen var väääldigt långt ner , för det känner jag nämligen när jag går. Kan nästan se framför mig hur bebisens huvud "slår i" bäckenbotten när jag går. Hjälp va läskigt det lät. Men så är det.

Har väl haft en hel del mensvärk nu på kvällen efter dagens bravader och det känns bra. Längtar ju efter att känna lite mer bara. Jag har hoppat och studsat en del, sprungit lite i trappor och städade som en tok när jag kom hem. Gör inte det nån nytta så vill den helt enkelt inte. Lite roligt att grannarna typ står och spanar på mig när jag kommer hem och ropar från balkongerna att "Nu är det väl ändå dags?" "Ska du inte springa lite i trapporna?!" "Har du inte fått nån bebis än" "Sätt fart!". Tack för pressen! ;) En av grannarna ville att vi skulle komma och ringa på när bebisen har kommit. Haha!

En till sak som barnmorskan sa var att efter ultraljudet på torsdag så kommer jag antagligen få träffa en läkare. Och om inte dom beslutar sig för att sätta igång förlossningen så tyckte hon att jag skulle tjata till mig en igångsättning. Hjälp! What´s the rush liksom :)

2 dagar kvar, men troligtvis mer ändå. Så länge bebis kommer ut hel och frisk så är jag glad. Magen har ju som sagt sjunkit en hel del så det är nog inte sååå lång tid kvar. Barnmorskebesök planerat nu vid halv tolv, får se va hon har att säga. När jag var där förra veckan så sa hon att hon önskade att inte sig mig där igen :) Men tji fick hon. Jag är verkligen en seg jäkel. Haha! Kul förresten att världens bästa Kajsa tittar in här varje dag... *glad*

Dagens låt är

Idag är det tre dagar kvar till beräknad förlossning. Har inga känningar direkt och magen har blivit mindre. Bebisen kanske håller på att tillbakabildas?! Den ångrar sig säkert och tänker att nä, jag tänker inte komma ut till den där knäppa familjen. Tänk om? Dessutom så är den betydligt lugnare än va den har varit. Den rör sig ju fortfarande men inte alls på samma sätt. När det är så här få dagar kvar så börjar man ge upp hoppet en aning.

Det känns som ganska självklart att jag kommer att få gå över den här gången med. Känns som man blivit lite "snuvad". Jag hade ju massvis med känningar och t.o.m ONDA värkar för nån vecka sen. Och så nu, poff, ingenting! Jaja. Finns inte så mycket mer att göra än att vänta. Vänta vänta vänta. Nån gång händer det ju. För jag vet att när det väl sätter igång så kommer jag säkert vilja dra mig ur även fast det är själva förlossningen så är det sista innan man har bebis hos sig... Jag brukar vilja dra mig ur när det blir jobbigt. Och en förlossning kan ju vara ganska jobbigt...

Får se va vi ska hitta på idag. Syrran snackade om att kanske komma förbi med alla barnen, men vi får se va som händer. Annars kanske vi åker dit.

Känns mycket bättre idag. Halsen känns knappt längre och jag skulle nog kunna föda barn i det här skicket. Bebisen verkar dock inte vilja komma ut dom närmsta dagarna så jag får nog snällt vänta.

Bebisen lever om på kvällen. Den har som ett eget litet maratondisco där inne på en kvart och sen lugnar den ner sig igen. Magen känns betydligt mycket mindre än för några veckor sen och det är ganska skönt. Det beror nog på att bebis har sjunkit ner så mycket.

Idag vill vi hitta på något men vi har ingen aning om va vi ska hitta på. Det är väldigt mulet och det hänger regn i luften så frågan är ju om man verkligen vill vara ute. Hmmm... va ska man hitta på. Synd att Elvira är för liten för bio, annars hade det ju varit ett trevligt söndagsnöje. Nån som har nåt förslag på va man kan hitta på med en 2-åring i gråmulet väder? Nåt skojsigt.

"En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.

Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från det som avsöndrats under graviditetens förlopp, bl a ovanhud som ger plats för den nya hud som växer underifrån."

Vågar inte hoppas för mycket men jag tror, bara tror, att jag är på bättringsvägen. Igår eftermiddag försvann febern, tack och lov! Har fortfarande ont i halsen och är snorig men hoppas att även detta ska kännas bättre snart. Har lite mindre ont i halsen idag än va jag hade igår så det känns ju som det går åt rätt håll. Jag vill helst va tipptopp till förlossningsdagen då jag vill kunna profylaxandas. Lite svårt att andas in genom näsan om man är täppt liksom. Johan och Elvira är och handlar nu och jag sitter här med en kurrande mage. Har inte ätit speciellt mycket idag, lite jobbigt när man har halsont. Men det känns ju som ett sundhetstecken när man börjar få tillbaka aptiten. Mmmm färskpotatis och grillat med bearnaisésås. Vore inte helt fel. Får se va Johan hittar på. Elvira skulle iaf få lite lördagsgodis till hennes stora lycka! Hon stod här och studsade upp och ner i extas och skrek "Mamma, det är löööördag idag. Då får man lördagsgodis!!!". Varför nu Johan var tvungen att berätta att det var lördag är för mig en gåta...men men.. Klart hon ska ha lördagsgodis.

Ville bara att ni skulle veta att jag börjar tillfriskna. Skulle nog t.o.m orka med en förlossning som det ser ut nu, men vilar gärna ett par dar till...

Åh kära Kerstin Björnlund, jag önskar så att jag kunde ha fått se Wira en gång denna sommar! Är det sista nu i helgen eller? Vet ju aldrig när den här bebisen tittar ut liksom. Älskar Wira. Ni som inte har varit på Wiraspelen borde åka dit. Så bra!

Har haft feber sen igår eftermiddag. Har legat helt däckad och har även ont i halsen, lock för öronen, huvudvärk och nästäppa. Jag mår verkligen JÄTTEdåligt! Johan ringde förlossningen bara för att kolla så inte bebisen blir påverkad av min höga feber men hon sa att man bara ska behandla det som en vanlig förkylning. Och så tillade hon "Och nu håller jag tummarna för att det inte sätter igång, för det är INTE kul att föda barn när man mår som hon". Nej. Nu får bebis stanna där inne tills jag blir frisk. Kommer aldrig orka föda barn i det här skicket. Har inte varit så här sjuk sen.. ja jag minns inte ens när jag hade feber sist...

Bebisen är iaf fixerad nu. Känns ju bra... alltid nåt... Men som sagt, den får gärna stanna där inne tills jag mår bättre.

Vissa har, en vecka kvar :) Men idag är jag sur och bitter! Jävligt sur till och med. Igår så fick jag en så hemsk menssmärta som strålade ut i ryggen. Fick direkta flashbacks till förra förlossningen. Kunde dock inte klocka några värkar då smärtan var så diffus och mer sammanhängande än va värkar brukar vara. Blev riktigt hoppfull då smärtan tilltog när jag gick omkring och jag tänkte att "NU är det dags". Fick upp hoppet tills jag beslöt mig för att ta ett par alvedon. Dom säger ju nämligen att man ska prova allt innan man ringer eller åker in till förlossningen. Så efter att ha svept ett glas med två alvedonbrus så känner jag hur smärtan sakta men säkert börjar lindras en aning! NÄÄÄÄÄÄJJE! Jag vill ju ha ont. Eller jag vill ju att det ska hända nåt. Men fa-an heller. *suckar* En vecka kvar idag och jag känner mig såååå lurad. Ska iaf till barnmorskan idag klockan tre. Hon ska få kolla om magen har sjunkit något och så ska hon få förklara för mig va detta va. Snacka om falskt alarm. Jag som höll på att lura hem syrran och mamsen från landet... pinsamt... men jag hade verkligen ont...

Idag är det 8 dagar kvar. 8 dagar!!! Det är helt sanslöst! Grejjen är att det känns som att alla "känningar" jag hade för nån vecka sen är som bortblåsta och det känns som att jag är gravid i vecka 20 igen typ. Jag tycker inte alls att det känns som att jag ska föda barn snart. Blir nästan lite rädd av tanken. Hjälp! Ändå så har jag fixat så mycket den senaste veckan för att liksom få min själv att inse att det snart kommer en bebis, men det har inte hjälpt. Har iaf inte fått några som helst tecken på att förlossningen skulle vara på G så jag kommer säkert få gå över. Det gör mig inte så jättemycket egentligen. Det jag har som nästa "mål" är att vi ska på ultraljud på förlossningsdagen , den 9 juli. Vet egentligen inte varför. Tror att det kan vara för att dom vill veta så bebisen inte skjuter iväg viktmässigt och blir värsta megabebisen. Jaja.

Idag är vädret underbart. Höga skymoln och inte så där stark sol som det har varit dom senaste dagarna. Det är till och med lite härligt "svalt" ute. Runt 20 grader. Härligt! Får se hur länge det varar. Det var först till helgen som det skulle bli svalare igen.

Johan har semester nu och vi ska försöka hitta på nåt vettigt idag. Mest för Elviras skull. Jag skulle lika gärna bara kunna sitta på en filt nånstans. Jag är ju så sjukt trött hela tiden.

Ha en fin dag!