Tesla - Sagan om mitt liv

Märklig dag idag. Har varit hemma med undantag för två isiga hundpromenader. Snön e underbar, jag älskar den. Men jag gillar inte när det blåser. Dessutom så gick lagningen på vagndäcket sönder igen och jag fick med lite ilska in vagnen i hissen. Den e lite grinig när den har punka, stackarn! Johan köpte bättre lagningskit idag. Hoppas det funkar. Annars jävlar! ;)

Vissa dagar så smittar människors humör av sig mer på mig än andra dar. Idag var en sån dag då jag kände att jag kunde gråta med den som grät eller skratta med den som skrattade. Men mest av allt så kunde jag koka över av ilska med den som var arg. Min syster är en sån som man blir smittad av, vilken dag som helst. Jag mår oftast som hon. Jag tror att min syster har satt sin prägel på mig. Hon har ju trots allt funnits med hela min uppväxt och varit min läromästare i ironi. När hon är arg så kan jag liksom känna mig lika arg. Förstår inte riktigt varifrån känslor bubblar upp. Dom liksom bubblar inom mig och tittar fram när jag minst anar det. Det jobbigaste av allt är att dom jobbiga sidorna och känslorna gärna kommer när man MINST AV ALLT vill det. Det är som att dom har ett eget liv. Alla vet ju att känslor har ett eget liv. Det är svårt att styra över dom. Ilska är en ganska läskig känsla. Särskilt när man inte kan kontrollera en. Allra värst blir det när man är så arg att det bara svartnar för ögonen. Så arg har jag nog aldrig blivit, men tro mig, jag har sett den svarta blicken. Fler än en gång. Fast när jag tänker efter så har jag nog blivit så arg en gång. En endaste gång i mitt liv. Känslan e inte att leka me.

Jag skrattade i alla fall idag. Mer än en gång. Mest med Myra men även med min syster. Myra lekte tittut bakom dataskärmen och hon gurglade av skratt. Hon strålade av lycka och bus. Det är såna stunder jag lever för och såna stunder som jag fotar i huvudet och sparar i mitt inre.

Min syster är en sån där braig person som liksom drar ur en ett skratt när man sitter med sura munnen och ledsna ögonen. Då säger hon nåt som är sant, nåt som vi båda har gemensamt, oftast nåt som har med män att göra, och då skrattar vi. Tillsammans. Jag lever för skratten. Jag älskar att vara glad.

Men dom dagarna som jag är ilsken och bitter vill jag bara kunna klicka in på en sajt, skriva hur jag känner mig och så poppar det upp ett fönster där det står hur jag ska göra för att bli av med dom dumma känslorna. Varför finns det inte en sån sida? Man skulle slippa se nån i ögonen när man är som argast och man skulle slippa konfrontera nån med ens bitterhet som hur lätt som helst smittar av sig. Som en sjukdom på nåt vis..
Visst, anger management kurser i all ära men hur kul är det att sitta mittemot en person som förklarar hur man ska göra i en sån där ton som bara utbildade psykoterapeuter höga på valium kan ha. Vet inte om ni har hört den rösten? Lite som Kristina Lugn fast värre. När man inte vill nåt hellre än att klappa till nån så hårt man kan, helst utan att dom ger vika så att dom liksom står kvar redo för att ta emot ännu ett slag...Kanske inte ska prata för mycket om ilskan, då kanske hon kommer fram. Jag har ju faktiskt inget att vara arg över nu. Du, ilskan, kom tillbaka när nån e dum, ok? Lova?

Det finns vissa personer som kan få en på dåligt humör. I min närhet är dom lyckligtvis väldigt få, men dom finns där. Dom människorna skulle jag oftast vilja plocka bort. Om man blundar när dom kommer gående kanske dom försvinner? Näää, det har jag redan provat. Det funkar inte dessvärre. Vissa människor går en på nerverna bara man pratar om dom. Vissa liksom etsar sig in och gnager så man får tinnitus bara av tanken på dom. Tinnitus är irriterande, lika irriterande som dessa personer. Fast jag har hört att dom har kommit på ett botemedel mot tinnitus. Undra om det finns botemedel mot dessa personer? Helst av allt skulle man ju vilja bli av med dom helt, men om inte det går, kan man inte liksom bara lindra irritationen en aning. För lika "glad" som en katt blir efter ett "härligt" bad , lika "glad" blir jag när jag tänker på att vissa personer bara finns där och man kan inte göra ett skit åt det..anger managementkurs kanske inte vore en dum idé ändå...

Jaha, då var det första inlägget som skrivs det här året. Nyårsafton var lugn. Vi åt middag, hela familjen hemma hos min mamma o pappa. Sen så fikades lite och snackades skit. Var uppe en sväng hos brorsan där Myra fick gå lös på kusinens leksaker, skoj! Vi åkte hem tidigt. Eftersom man vet, av erfarenhet, att det är i stort sett omöjligt att få tag på en taxi efter tolvslaget så drog vi hem innan tolv. Vi kom hem och Elvira slocknade som en klubbad säl efter att ha dragit i sig en flarra välling. Skönt för henne. Jag och Johan delade på en Kilkenny och pussades på tolvslaget. Somnade ganska tidigt.

Idag har det bara varit lugnt här hemma. Vi har slappat allihop. Så som man ska göra dagen efter nyårsafton. Johan har fixat Myras vagn. Vi hade fått en hyggligt fin punka på ena däcket. Stackars vagn. Mycke ska den va me om innan den skrotas. Nu är den i alla fall hel, ett tag till..

Förresten. I mitt förra inlägg så skrev jag att jag hade fått ett mail från en trogen bloggläsare. Och du, om du läser det här så ber jag om ursäkt för mitt förra inlägg. Tror att jag misstolkade ditt mail en aning. Men efter en snabb överläggning med min otroligt intelligenta mentor (syster yster) så förstod jag att ditt mail, även den delen med klagomålen, bara va positivt. Det är najs med feedback. Och jag tar det som en komplimang att du blir irriterad när jag inte bloggar ;)

Juste, kan ju tillägga att om det är nån som får nys om nåt schysst extraknäck där ute så kan ni hojta till. Jag behöver ett deltidsarbete och om ni undrar va jag kan så kan jag ...*tänker*... kan nog nästan allt :)

Herrå!

Och God Fortsättning