Tesla - Sagan om mitt liv

Kom på en rätt rolig grej när jag stod å diskade idag. Min syster släpper kids lika ofta som Magnus Uggla släpper plattor. För när Maja o Tuva var bebisar så släppte han plattan med slagdängan "Värsta grymma tjejen", jag minns det så väl för vi sjöng ofta den för Maja o Tuva. Och när senaste tillskottet Alva tittade ut så spelades "Pärlor åt svin" varm på radion. Lustigt. Nu är det ju iofs inte så att min syster har släppt kids lika MÅNGA gånger som Uggla har släppt plattor för han har släppt plattor sen -75 och det är ju liksom året som min syster föddes. Tillfällighet, dont think so! Det är nåt lurt med det här.. Undra va Ugglas nästa platta kommer heta och undra om min syster föder barn samma år? Den som lever får se...

Ja, skitrutten stil att inte uppdatera så ofta ;) Jag veeeeeet! Men det känns inte riktigt som att tiden räcker till nu när Elvira har förgyllt min vardag. Dagarna flyter på och vi börjar få lite rutin här hemma.. eller rutin och rutin, men vi börjar nog lära känna varandra bättre jag och Elvira. Jag förstår oftast va hon vill när hon skriker. Hon är allt en liten gaphals. Men som tur är så visar hon sig oftast från sin bästa sida när vi är bland folk. ;) Jag förstår inte va jag gjorde innan jag blev mamma. Livet var ganska värdelöst och meningslöst. Nu har livet en mening. Jag ska finnas här för min Elvira och följa hennes steg genom livet. Åh, jag är så lyckligt lottad. Att få dela mitt liv med min lilla sol är helt overkligt. Va gjorde jag för att förtjäna henne? Jag är så glad att hon valde just MIG som sin mamma.. åhhh.. Elvira, det klingar så fint i mina öron. Min fina lilla Elvira, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Ska försöka uppdatera bloggen lite oftare nu. Får kasta över skruttisen till Johan så fort han kommer hem från jobbet, haha! Behöver min lilla tid för mig själv också... trots att det är svårt att lämna ifrån sig henne. Ska börja blogga i en ny kategori, den ska heta "Mitt liv med Elvira".

Jag kan knappt förstå att det är sant! Jag har min älskade bebis här! Det är inte längre en mage imellan oss. Nu kan jag kramas, pussas och gosa hur mycket jag vill med henne. Det känns overkligt. Torsdagen den 30 November så åkte vi in till förlossningen för att jag hade högt blodtryck. Inte kunde jag då ens ana att jag bara två dagar senare skulle vara mamma. Dom kollade mitt blodtryck och tog lite prover och medan vi (vi = jag, syster, bror och Johan) väntade så satt vi mest och skämtade om allt möjligt. Jag trodde verkligen att jag skulle få åka hem den kvällen. Men när barnmorskan senare kom in med läkaren och läkaren berättade att dom skulle sätta igång mig dagen efter så gick det upp för mig! Hon sa att mitt blodtryck inte var bra och dom såg förändringar i blodproverna. Hon sa att jag hade början till havandeskapsförgiftning och den enda boten är förlossning.Jag ska bli mamma, och det snart! Det var en så overklig känsla. Jag blev rädd men ändå lycklig. Jag var förvirrad och upprymd. Många känslor som strömmade genom kroppen på en gång. Johan och jag blev visade till ett rum där vi skulle försöka sova. Jag fick sömnpiller och en tablett mot mitt höga blodtryck. Somnade ändå ganska snabbt men sömnen blev inte den bästa.

Dagen efter (1 Dec) så var det dags. Klockan 09:50 så skulle dom ge mig en gel som skulle mjuka upp livmoderhalsen. Jag fick ligga kvar i sängen till 10:30 så gelen verkligen fick verka ordentligt. Den satte igång lite molvärk i magen och jag insåg inte att det kanske var början till riktiga värkar. Dagen flöt på och värkarna tilltog. Klockan 19:05 så gjorde en ny läkare en ny bedömning. Hon kände hur mycket jag var öppen. Bara 0,5 - 1,5 cm. Värkarna var ganska oregelbundna så jag förstod nästan att jag inte hade öppnats mer än så. Klockan 23:10 så får jag äntligen bada! Såååå skönt! Satt i det där badkaret och bara njöt. Värmen från vattnet tog bort den värsta värken. Underbart! Men underbart är kort. Barnmorskan konstaterade med hjälp av en doptone att bebisen blev stressad av mitt badande så hon sa åt mig att gå upp.

Klockan 01:35 så kopplas skalpelektroden på och även ctg för att kolla värkarna. Värkarna hade helt klart ändrat karaktär och dom gjorde betydligt ondare än innan. Men med hjälp av min syster och Johan så klarade jag dom ganska bra. Tills NU!  02:35 så får jag lustgas. Oj va det var märkligt. Allting snurrade och jag var hela tiden tvungen att fokusera på en punkt för att inte må illa. När jag pratade så lät jag som Darth Vader och jag undrade hur i hela friden vissa kan suga i sig av detta "gift" som om det vore godis. Märkligt. Fortsatte , med hjälp av syster och Johan, att andas lustgas och den tog i alla fall bort dom värsta värktopparna. Jag kände att värkarna gjorde mig tröttare och tröttare och det beslutades till slut att ge mig EDA. 05:10 så läggs EDA och jag får samtidigt värkstimulerande dropp. Det var lite obehagligt men KLART värt det. Helt plötsligt så gjorde det inte ont, det bara tryckte på neråt. Klockan 07:17 så kommer Elisabeth Eriksson in. En barnmorska i änglaform. Hon fyllde på min EDA och 08:52 kände hon efter hur mycket jag hade öppnats. 7 cm!!! Wow! Sen gick det undan. 09:25 så sänker dom droppet för att värkarna kommer så tätt. Jag börjar känna mig bajsnödig och dom tar in en toastol till mig. TOTAL förnedring. Man känner sig som en jättebebis. Efter ett litet tag så flåsar jag fram "Hon vill ut nu" till min syster och hon ringer på knappen. Barnmorskan kommer in och ber mig lägga mig ner på sängen så hon kan kolla hur mycket jag har öppnat mig sen sist. När barnmorskan säger "Du är öppen 10 cm, du kan krysta nu om du vill" så tror jag inte att det är sant. Krystvärkarna var korta men intensiva. Dom sa att jag krystade på bra. Min syster och Johan var det bästa stöd man kan tänka sig och dom pushade mig hela vägen. Jag gav upp efter ett litet tag och sa "jag orkar inte mer" men när min syster sa "jag ser huvudet, hon har massa hår" så fick jag plötsligt nya superkrafter och fortsatte att krysta på. Än en gång så ville jag ge upp men då sa min syster "Lina, hela huvudet är ju ute" och då gick det bättre. Helt plötsligt så sa det svooosch och hon var ute. Vad jag inte förstod var att hon inte andades. Hon hade navelsträngen runt halsen sa dom. Dom klippte navelsträngen snabbt och tog in henne till ett akutrum. Barnläkare tillkallades och dom fick snabbt igång henne. Vilken tur att jag inte förstod allvaret, jag hade nog flippat ur annars. Jag fick ha henne på magen en liten kort stund medan kuvösen blev varm sen tog dom henne ifrån mig in till en annan avdelning. Där fick hon ligga i värmesäng och blev kopplad till dropp och maskiner som höll koll på puls, blodtryck och syresättning i blodet. Jag fick ganska snabbt komma och hälsa på henne. Hon var det finaste jag sett. Åhhh!!! Helt ljuvlig. Förstår inte hur man kan älska nåt så litet SÅ mycket. Jag och Johan fick komma upp till avdelning 16 medans lilla tjejen fick ligga kvar på avdelning 20. Det var jobbigt dom första dagarna att inte få ha henne hos sig. Men efter 2 dagar så fick vi uppe henne till oss och känslan var obeskrivlig. Nu var hon vår och ingen kunde ta henne ifrån oss. Amningen kom igång snabbt, skönt! Efter 5 dagar på sjukhus så fick vi komma hem. Läskigt att lämna sjukhuset men ändå skönt. Nu kunde vi själva få öva amning och blöjbyten utan att bli störda. Att föda barn var det coolaste, häftigaste och underbaraste jag varit med om och jag gör gärna om det.. om några år förstås.. ;)

Jag kan knappt förstå att det är sant! Jag har min älskade bebis här! Det är inte längre en mage imellan oss. Nu kan jag kramas, pussas och gosa hur mycket jag vill med henne. Det känns overkligt. Torsdagen den 30 November så åkte vi in till förlossningen för att jag hade högt blodtryck. Inte kunde jag då ens ana att jag bara två dagar senare skulle vara mamma. Dom kollade mitt blodtryck och tog lite prover och medan vi (vi = jag, syster, bror och Johan) väntade så satt vi mest och skämtade om allt möjligt. Jag trodde verkligen att jag skulle få åka hem den kvällen. Men när barnmorskan senare kom in med läkaren och läkaren berättade att dom skulle sätta igång mig dagen efter så gick det upp för mig! Hon sa att mitt blodtryck inte var bra och dom såg förändringar i blodproverna. Hon sa att jag hade början till havandeskapsförgiftning och den enda boten är förlossning.Jag ska bli mamma, och det snart! Det var en så overklig känsla. Jag blev rädd men ändå lycklig. Jag var förvirrad och upprymd. Många känslor som strömmade genom kroppen på en gång. Johan och jag blev visade till ett rum där vi skulle försöka sova. Jag fick sömnpiller och en tablett mot mitt höga blodtryck. Somnade ändå ganska snabbt men sömnen blev inte den bästa.

Dagen efter (1 Dec) så var det dags. Klockan 09:50 så skulle dom ge mig en gel som skulle mjuka upp livmoderhalsen. Jag fick ligga kvar i sängen till 10:30 så gelen verkligen fick verka ordentligt. Den satte igång lite molvärk i magen och jag insåg inte att det kanske var början till riktiga värkar. Dagen flöt på och värkarna tilltog. Klockan 19:05 så gjorde en ny läkare en ny bedömning. Hon kände hur mycket jag var öppen. Bara 0,5 - 1,5 cm. Värkarna var ganska oregelbundna så jag förstod nästan att jag inte hade öppnats mer än så. Klockan 23:10 så får jag äntligen bada! Såååå skönt! Satt i det där badkaret och bara njöt. Värmen från vattnet tog bort den värsta värken. Underbart! Men underbart är kort. Barnmorskan konstaterade med hjälp av en doptone att bebisen blev stressad av mitt badande så hon sa åt mig att gå upp.

Klockan 01:35 så kopplas skalpelektroden på och även ctg för att kolla värkarna. Värkarna hade helt klart ändrat karaktär och dom gjorde betydligt ondare än innan. Men med hjälp av min syster och Johan så klarade jag dom ganska bra. Tills NU!  02:35 så får jag lustgas. Oj va det var märkligt. Allting snurrade och jag var hela tiden tvungen att fokusera på en punkt för att inte må illa. När jag pratade så lät jag som Darth Vader och jag undrade hur i hela friden vissa kan suga i sig av detta "gift" som om det vore godis. Märkligt. Fortsatte , med hjälp av syster och Johan, att andas lustgas och den tog i alla fall bort dom värsta värktopparna. Jag kände att värkarna gjorde mig tröttare och tröttare och det beslutades till slut att ge mig EDA. 05:10 så läggs EDA och jag får samtidigt värkstimulerande dropp. Det var lite obehagligt men KLART värt det. Helt plötsligt så gjorde det inte ont, det bara tryckte på neråt. Klockan 07:17 så kommer Elisabeth Eriksson in. En barnmorska i änglaform. Hon fyllde på min EDA och 08:52 kände hon efter hur mycket jag hade öppnats. 7 cm!!! Wow! Sen gick det undan. 09:25 så sänker dom droppet för att värkarna kommer så tätt. Jag börjar känna mig bajsnödig och dom tar in en toastol till mig. TOTAL förnedring. Man känner sig som en jättebebis. Efter ett litet tag så flåsar jag fram "Hon vill ut nu" till min syster och hon ringer på knappen. Barnmorskan kommer in och ber mig lägga mig ner på sängen så hon kan kolla hur mycket jag har öppnat mig sen sist. När barnmorskan säger "Du är öppen 10 cm, du kan krysta nu om du vill" så tror jag inte att det är sant. Krystvärkarna var korta men intensiva. Dom sa att jag krystade på bra. Min syster och Johan var det bästa stöd man kan tänka sig och dom pushade mig hela vägen. Jag gav upp efter ett litet tag och sa "jag orkar inte mer" men när min syster sa "jag ser huvudet, hon har massa hår" så fick jag plötsligt nya superkrafter och fortsatte att krysta på. Än en gång så ville jag ge upp men då sa min syster "Lina, hela huvudet är ju ute" och då gick det bättre. Helt plötsligt så sa det svooosch och hon var ute. Vad jag inte förstod var att hon inte andades. Hon hade navelsträngen runt halsen sa dom. Dom klippte navelsträngen snabbt och tog in henne till ett akutrum. Barnläkare tillkallades och dom fick snabbt igång henne. Vilken tur att jag inte förstod allvaret, jag hade nog flippat ur annars. Jag fick ha henne på magen en liten kort stund medan kuvösen blev varm sen tog dom henne ifrån mig in till en annan avdelning. Där fick hon ligga i värmesäng och blev kopplad till dropp och maskiner som höll koll på puls, blodtryck och syresättning i blodet. Jag fick ganska snabbt komma och hälsa på henne. Hon var det finaste jag sett. Åhhh!!! Helt ljuvlig. Förstår inte hur man kan älska nåt så litet SÅ mycket. Jag och Johan fick komma upp till avdelning 16 medans lilla tjejen fick ligga kvar på avdelning 20. Det var jobbigt dom första dagarna att inte få ha henne hos sig. Men efter 2 dagar så fick vi uppe henne till oss och känslan var obeskrivlig. Nu var hon vår och ingen kunde ta henne ifrån oss. Amningen kom igång snabbt, skönt! Efter 5 dagar på sjukhus så fick vi komma hem. Läskigt att lämna sjukhuset men ändå skönt. Nu kunde vi själva få öva amning och blöjbyten utan att bli störda. Att föda barn var det coolaste, häftigaste och underbaraste jag varit med om och jag gör gärna om det.. om några år förstås.. ;)

Alltså, denna väntan kommer att driva mig till vansinne. Jag bara går här hemma och väntar och väntar på att det ska hända nåt, på att bebis ska komma ut. Men det verkar som att jag kan få vänta ett bra tag. Hon visar inga som helst tecken. Hon bara gör mig illa då och då, stackars revben får ta många sparkar. Känner mig nästan lite nedstämd när jag tänker på det. Flera som skulle ha fått sina bebisar efter mig har redan fått, det är fuskigt! Jag vill ju också bli mamma nu. Kom ut bebis, vi väntar ju på dig! *suck* Känns så otroligt långt borta att jag ska bli mamma. Det borde inte kännas så. Mitt "beräknade förlossnings datum" har ju kommit OCH passerat , men utan att något har hänt. Jag borde passa på och njuta och bara gosa med magen så mycket jag bara kan, men det är svårt att släppa tankarna på att många har fått sina bebisar och ligger där och gosar med dom. Åhhhh va jag längtar. Det har inte kännts så jobbigt som du gör just nu på väldigt länge. Allt e ju liksom klart här hemma. Tror t.o.m att Johan börjar bli lite otålig, fast han försöker dölja det. Jobbigare är det ju för honom att hans arbetskompis tjej (som var beräknad en dag innan mig) har värkar NU och antagligen kommer att åka in för att föda inatt eller imorgon.. Jaja.. Nån gång MÅSTE hon ju ut, undrar bara, när är du redo lilla vän?

Vaknade faktiskt inte såå tidigt idag. Eller jo. Jag vaknade ju som vanligt samma tid för att gå upp och kissa men jag kröp tillbaka ner under täcket och sov till typ 10 sen.. Sköööönt! Har precis ätit frukost. Fil med banan och havrefras. Funka! Igår var jag på koll hos barnmorskan. Alla prover var utan anmärkning. Tur! Trodde jag skulle få gå på mediciner och grejjer så här i slutet på graviditeten. Det hade ju varit lite typiskt, när jag har haft en så bra graviditet all the way. Idag är det 3 dagar kvar till beräknad förlossning! SHIT! 3 DAGAR! Det är ju typ ingenting. Fast eftersom jag nu räknar med att få gå över så har jag inte tänkt på den siffran på ett tag. Men nu när jag såg den igen så, waaaahhh, hjälp. Jaja.. Som sagt, kommer ändå att få gå över tiden så. Ska i alla fall tillbaka till barnmorskan igen. Hon ska kolla blodtrycket bara. Och klämma lite på bebis, som hon alltid gör. Känns skönt. Hade världens vidrigaste dröm inatt.. Drömde att bebis inte levde längre. Det var så hemskt. Vaknade av att jag var ledsen och kunde inte somna om.. Usch!!! Hatar drömmar.. i alla fall vissa drömmar. Idag blir det en lugn hemmadag. Ska bada jycken och bara ta det lugnt. Men först ska vi nog ta en runda i skogen så han får springa av sig ordentligt innan badet. Nu ligger han och sover, slöhund.. haha!

Idag har jag inte gjort så mycket. Vaknade när Johan gick till jobbet imorse. Gick upp och kissade och gick sen och la mig igen. Sov till elva! Haha! Så länge har jag inte sovit på länge. Sov jättebra inatt också. Sååååå skönt! När jag hade käkat frukost och slösurfat lite så gick jag ut med Jojje i äckelvädret. Det var kallt och det småregnade hela promenaden så när jag kom in så slängde jag på en film. Den var skitbra! Kiss kiss bang bang, heter den. Sjukt snyggt gjord. Slocknade lite efter filmen och gick sen ut med hunden igen på promenad. Så det har verkligen varit en slappardag. Lillbusan har varit ganska lugn i magen idag. Hon har gett mig fina praktsparkar på revbenen några gånger men för det mesta så har hon varit snäll.

Ikväll är det Greys Anatomy klockan nio på femman. Tänkte nog kolla på det. Finns ju inte så mycket annat att se. Iofs så har vi tre filmer som vi inte har sett. Men alla verkar läskiga så jag får vänta med att kolla på dom eftersom jag är själv hemma. Johan e och repar med sitt band (som han gör varje tisdag). Undra om man ska gå ner och köpa nån lyxig glass kanske?! :) Kan vara bra till Greys anatomy..  Så blir det nog..

Ps. Har förresten gett upp hoppet om att bebis någonsin kommer att komma ut. Har gått in i v. 40 och jag känner på mig att den här veckan kommer att passera utan ens ett tecken på att hon vill ut.. busunge. Men den som väntar på nåt gott :) Ds.

Som vanligt så sitter jag här och slösurfar. Har kollat runt lite på nätet efter julklappar. Till barnen är det ju inget svårt att handla direkt.. Haha! Finns hundra fina saker att köpa till dom. Och dom blir ju glada för så små saker. Hittade massa fina saker till bebis. Hittade påslakanset med rosa döskallar på!!! Så jäkla coola. MÅSTE ha! Idag var vi över till syster och hälsade på. Barnen var på jättemysigt humör, kan det varit lördagsgodiset som gjort dom så glada? ;) Sötungar! Vi blev bjudna på middag. Syster lagade jättegod gryta med ris. MUMS! Samtidigt som vi åt så kollade vi på sista avsnittet (repris) av förlossningskliniken. Superspännande! Såg ju jätte enkelt ut ju! Haha! Helt sjukt. Dom bah "mghhnhfhhhf " och så sa det plopp och så va bebisen ute typ. Tänk om det ändå vore så enkelt. Dom måste ju ha varit helt nerdrogade för dom verkade ju inte ha ont direkt. Men spännande var det att se i alla fall. Nu har vi varit hemma ett tag och Johan sitter och spelar sitt nya spel. Han har suttit bänkad framför det där sen han köpte det igår. Helst så skulle han inte vilja göra nåt avbrott alls. Haha! Fast ibland så måste man ju uträtta sina behov och äta också.. Jag känner mig helt slut och ska väl gå och sova snart. Ska lägga mig och läsa lite och varva ner först... 8 dagar kvar till beräknad förlossning idag..iiihhhhhhh

Halloj! Inge vidare väder idag heller. Det var ju fint på förmiddagen men det blev ganska snabbt mulet och grått igen. Typiskt höst iofs. Idag gick jag upp hyffsat tidigt och käkade frukost. Äcklig havregrynsgröt. Vi hade inte så mycket annat att välja på. Vi måste nog handla lite, typ.. haha! Sen efter det så gick jag och la mig igen. Bara för att vila lite. Men vilan blev lite längre än va jag hade tänkt. Oh well, så kan det gå. Gick sen en lite längre promenad med hunden. Det var skönt. Trodde dock att det skulle va svinkallt så jag hade mössa och grejjer på mig, det var ju lite att ta i.. Nu sitter jag här igen och degar. Har precis ätit mat. Käkade pasta med pastasås, mums! Juste, fick ett mess av Stina när jag var ute och gick. Hon skrev "Hej söta! Får du barn idag? Fick en känsla.. Puss o kram Stina"... tänk om?! va coolt det vore..

Ska nog ta mig i kragen och dra en sväng med dammsugar´n här. Det ser ut att behövas. Den mörka sidan med att ha hund (och särskilt en briard) är att man ständigt lever i en sandlåda. Men det är det värt! Får se om Johans pappa kommer på besök sen kanske..

Nu sitter jag här vid bloggen igen. Det bästa stället att ventilera på. Har värmt lite risgrynsgröt. Mums, med socker och kanel på! Känns lite jul, men what the hell, det är inte så långt kvar dit ändå. Det är skitpissigt väder ute. Bläää! Jag som hade tänkt gå en runda i skogen idag, men det vill jag inte i det här höstrusket. Igår var jag hos barnmorskan igen för en blodtryckskontroll. Det såg bra ut. Hon klämde och kände på magen i vanlig ordning och det kändes bra. Hon sa att i vanliga fall så brukar mamman få lite sammandragningar när man klämmer och trycker så hårt som hon gör, men INTE ENS DET får man.. *muttrar* Hon sa också att jag inte ska förvänta mig någon bebis dom närmsta dagarna. *suck* Dom här sista veckorna är verkligen sega. Man går bara och väntar och väntar. Nu har jag iofs ställt in mig på att man kanske får gå över tiden så jag känner mig ändå hyffsat lugn. Men nu är det riktigt tungt att gå och det trycker på mycket neråt. Well well, det är bara att stå ut. Har ju liksom inget val! Haha. Kände mig riktigt duktig igår i alla fall. Gick till Sollentuna och hem igen.. Det är en bit. I alla fall för en höggravid. Hade dock ont när jag kom hem och var helt slut. Så jag somnade ganska tidigt.

Idag blir det nog bara en hemmadag. Ska väl ut med hunden, men det är dom enda gångerna jag tänker gå ut. För jag går bannemej inte ut frivilligt i det här vädret. Måste nog ta hand om disken och fixa lite här hemma också. Tvätta nån maskin eller så.. Får se..

Usch, jag har en sån där trött och seg morgon. Jag orkar inte göra nåt men jag är ändå rastlös liksom. Så jobbigt! Jag ska i alla fall gå till Sollentuna med hunden snart. Känns skönt att röra på sig (även fast det gör ont) gillar inte att sitta still för länge. Natten har varit hell ! Fy alltså. Först tog det tid att somna men sen fick man inte sova länge förrän man väcktes igen av halsbrännan från helvetet! Jag låg och vred och vände på mig. Stackars Johan. Han fick nog inte sova mycket. Jag bara "ajjade" mig hela natten. Men den halsbrännan var nog det värsta jag varit med om! Det liksom brände och sved i hela bröstet. Så hemskt! Till slut så fick han väl nog och gick upp och hämtade ett glas mjölk till mig. Det lindrade lite i alla fall. Kunde åtminstone somna om, det var skönt. Men sen var jag ändå uppe tidigt. Usch.. vill soooova! Det känns som att jag inte skulle palla med en förlossning i det skick jag är i nu. Jag är helt slut, hela tiden. Fattar inte hur kvinnor gör... Jag kan ju i alla fall säga att jag har en helt annan syn på gravida nu. Innan så var det mest fint och gulligt att vara gravid, men det är fan inte lätt alltså. Tycker synd om alla gravida som får så mycket krämpor. Jag har i alla fall kommit undan hyffsat lätt. Det är först nu på slutet som det har blivit tungt och jobbigt... Ska till barnmorskan kl. ett idag. Efter det ska jag följa med min syster så hon kan fixa ID kort. Kan ju vara bra att ha. Sen blir det en sväng till stan. Ska träffa Josjos som ska tatuera sig. Sen vet jag inte va som händer. Det är ju fredag, yay! Får se va helgen har att erbjuda. Nu måste jag gå..somnar snart...zzzzz

Idag så var jag och Johan på sista föräldrakursen. Det var superbra! Hon som höll i kursen pratade lite om tiden efter att bebisen har landat, hur man tar hand om bebisen och hur man vårdar relationen på bästa sätt. Det är ju ganska viktigt att man inte glömmer bort varandra när ett nytt litet liv kommer till världen. Det kan nog bli ganska svårt men jag tror att jag och Johan klarar det. Blev så stolt över Johan. Han visade verkligen att han var intresserad, ställde frågor, svarade på massa frågor och engagerade sig verkligen! Sååå kul att se att han kom så bra överens med alla andra blivande pappor och att han verkligen ville visa för alla hur kul han tycker att det ska bli. Det sista vi fick göra var att titta på en film om tiden efter att man har kommit hem och sen fick vi byta mailadresser. Fick även träffa en barnmorska från BVC och hon pratade lite allmänt om olika typer av hudåkommor och sånt som bebis kan råka ut för. Kan ju vara bra att veta så man inte blir för nojjig...

När vi kom hem från sjukhuset så åt vi lunch tillsammans och sen tog vi en låååång promenad med hunden. Det var verkligen jättemysigt att få vara tillsammans en hel dag, hela familjen! ;) Jojje stortrivdes i skogen och fick riktiga fnattryck. Han betedde sig precis som en valp, söthund! Han badade också! haha! Det verkade kallt men han brydde sig inte.. Nu är Johan och repar och jag har typ precis vaknat från en tupplur på soffan. Var inte meningen att somna men det har varit lite mycket idag (känns det som) så jag slocknade. Behövde det kände jag.

Imorgon ska jag till barnmorskan igen för att ta blodtrycket bara. Måste även till försäkringskassan och ge dom mitt kontonummer så dom vet vart min mammapenning ska sättas in. Kan ju vara bra... Uääääsch, sura uppstötningar! Samarin, here I come!!!

Idag har det varit fullt upp. Känns bra men ändå jobbigt. Skulle verkligen behöva vila känner jag, men samtidigt har jag lite svårt att sitta still. Var hos min barnmorska idag på rutinkoll. Hon kollade blodtryck och blodvärde, det såg bra ut alltihop. Bebis har sjunkit ner mer *tumme upp* Superbra ju! Hoppas verkligen inte att det dröjer länge innan hon tittar ut nu. Barnmorskan skrev en sammanställning av min graviditet och vi skrev en kort förlossningsplan. Fick även med mig ett papper hem som jag ska fylla i snart. Efter barnmorskebesöket så gick jag, Hanna och hennes lilla Kevin till banken för att fixa en internetdosa och aktivera mitt kontokort. Känns skönt att ha fixat det då det blir mycket lättare att fixa allt som har med mammapenning att göra via internet. Efter banken så gick vi och lunchade, det var trevligt. Sprang även in en sväng på ICA och sen in på HM för att köpa ett par mjukisbrallor till älsklingen. Gick sen hem till syrran en sväng för en kopp kaffe och bullar som min söta systerdöttrar hade hjälpt till att baka, så duktigt så!

Nu har jag varit hemma ett tag. Har hunnit gå ut med hunden, slängt in en tvätt, dammsugit, diskat och plockat lite skit som hamnat lite överallt.. Känns bra. Nu kan jag med gott samvete sätta mig ner och koppla av.

Imorgon har Johan tagit en semesterdag för att vi ska gå på föräldrakurs! Sista gången nu. Ska bli kul. Skriver nog mer imorgon.. Tjillevippen

"Underbara barn" hette barnmässan i Älvsjö. Vi tog en sväng dit, jag, min syster och våran svägerska. Det var väl ok. Men jag hade nog förväntat mig bättre. Det var mycket skit där. Fick dock lite gratisprylar till bebis *tumme upp* Sånt e alltid bra! Det var bara EN mässhall som barnmässan tog upp och bara det var en besvikelse. Trodde det skulle finnas mycket mer. Men men, nu har man varit där i alla fall.

Är typ tröttast i stan idag. Helt sjukt trött! Kan inte sluta gäspa.. Sov knappt något inatt då jag hade såna förvärkar. Det hjälpte inte ens med alvedon! Det brukar funka på mig annars, men inte nu. Känns bra iofs, det kanske inte dröjer så länge innan jag får träffa mitt lilla pyre ändå! Yay!

Nu är Johan ute med hunden, känns skönt att få slippa ibland faktiskt. När han kommer in ska vi dricka lite te och mysa framför teven. Johan och hans pappa köpte jättegott te igår när dom var i Kista, "kustfägring" heter det. Kan jag verkligen rekommendera! Imorgon ska jag till barnmorskan. Hoppas allt e bra med mina värden och så.. Gick in i vecka 38 idag!!! I den här veckan så är bebis fullgången.. så kom nuuuuu min lilla gullunge!

Bebisch, jag vill att du kommer ut till mamsen nu! Idag har jag haft lite konstiga känningar i magen, som förvärkar typ. Har inte hänt så mycket idag annars, mest tagit det lugnt och vilat. Men medan jag låg hemma och slöade så var älsklingen ute med sin pappa och handlade kläder. Han var i STORT behov av det. Så roligt att se honom glad. Han behövde ju som sagt kläder ganska "bad" så han verkade superglad när han kom hem. Han köpte två par cargobrallor, en t-shirt, massa strumpor, en skitsnygg skjorta (!) och en luvtröja med dragkedja. Supersnygga kläder! Yay, jag har en snygg fästman.. tihi! Efter att min darling hade mannekängat lite så gick han och köpte färdig mat till oss. Han åt kebabtallrik och jag åt hamburgertallrik, MUMS! Imorgon ska jag, syster och våran svägerska på barnmässan i Älvsjö! Wohoo! Det ska bli jätteroligt och gå och titta lite. Svårt att hålla sig ifrån att handla dock.. men jag får inte handla. Vi har inte råd med det just nu. Och dessutom så har lillan allt hon behöver just nu...Vi ska försöka vara där till dom öppnar (10.00) och så får man väl se hur länge man pallar att gå me den här kaggen, haha! Nu ska jag gå och försöka vara lite social med hunden och killen...