Tesla - Sagan om mitt liv -

Så mycket bättre

Hej.
 
Jag vet att jag har varit världens sämsta på att blogga. Men som jag skrivit tidigare så bloggar jag för mig, och inte för någon annan. Sen är det ett plus om folk är intresserade av mitt liv.
 
Allt har hänt sen sist. På tok för mycket har hänt. Mest motgångar. Livet har kännts som helvetet på jorden och jag har ibland bara skrattat bort det och skakat på huvudet. Det är liksom inte mitt liv. Allt det här händer inte.
 
En tragisk och väldigt sorglig händelse var att våran älskade Jojje fick somna in i somras. Kan ha varit den värsta sommaren i mitt liv. Jag ville egentligen inte låta honom gå, men alla sa att jag inte hade något val. Och jag vet egentligen att det inte fanns någon annan utväg. Jojje fick cancer. Jävla cancer! Dra åt helvete cancer... Jojje är saknad. Jag saknar honom faktiskt varje dag. Tänker på honom ofta och jag saknar allt som var han. Alla ljud som var han. Usch. Nu blir jag ledsen för att jag skriver om honom. Det känns tomt.

Det har även hänt andra saker som jag inte vill gå in på för det är på tok för privat. Men det är saker som har förändrat en hel del. Mest min egen syn på livet. Vad som är viktigt. Min familj är mitt allt. Mina barn och min Johan. Min syster, mina bröder och deras familjer. Jag tänker bara på er och så ska det vara från och med nu. Och så självklart en liten skara vänner som jag älskar som ni vore min familj. Utan er så vore jag ingenting.
 
Sen så har något annat hänt. Det kanske största av alla händelser. Jag väntar barn. Igen. Vi är så lyckliga och det här kunde faktiskt inte kommit mer lägligt. Det finns en mening med allt. Och meningen just nu är att vi ska få lyckan att vänta ett tredje litet mirakel. Om allt går som det ska så ska bebisen landa den 31 maj. Vi längtar oss tokiga och ser fram emot att få bli fem.
 
Har egentligen så mycket mer att skriva men det blir inte så mycket bättre än så här idag. Sätter punkt och säger på återseende min kära gamla vän.
 
 

Fredag, igen.

Nu har jag varit sjukskriven en vecka men det känns faktiskt längre. Dagarna har varit ganska långa med Molly. Jag trivs. Jag har saknat min lillstrumpa. Fast om sanningen ska fram så skulle jag nog ha behövt varit hemma och vilat, själv. Och när Molly är hemma så blir det inte så mycket vila.

Halsen känns fortfarande tjock och jag har svårt att svälja. Det gör inte så jätteont men det är besvärligt. Särskilt när jag ska försöka bälja i mig kaffe på mitt vanliga ölhävarvis. Går ju sådär kan jag ju säga.

Har en del att stå i idag. Massa städning hemma, måste åka förbi mitt gamla jobb och hämta mitt sjukintyg, handla middag till ikväll, hämta Elvira på dagis. Allt detta med en liten Molly. Ja, hon vägrade gå någonstans idag när hon fattade att jag skulle va hemma en dag till. Och jag hade inte hjärta att skicka henne med Johan och Elvira när hon sprang och gömde sig. Nästa vecka måste hon ju gå på dagis, eftersom både jag och Johan jobbar då, och då får man ju passa på att pussa henne trött när man har chansen. Dessutom så har Johan lovat Elvira att hon ska få baka kladdkaka idag, håller tummarna för att hon har glömt bort det. Haha!

En randombild på Molly med fingrarna i munnen


Glöm aldrig

Sommaren gick för snabbt. Hösten knackar på dörren fast jag måste erkänna att jag gillar det. Det tråkiga med hösten är att man kommer in den tråkiga vardagen. Dagarna flyter på med arbete, hämtning på dagis, middag och sen ska barnen läggas. Man är en maskin, man bara gör allt som måste göras och glömmer allt annat som är viktigt. Egentligen så har mitt liv blivit precis tvärtemot hur jag ville det skulle bli. Missförstå mig inte. Jag har världens bästa familj, världens bästa jobb och jag har världens finaste vänner. Men den här "maskinen" som jag blivit är inte jag. Jag får alldeles för lite tid med mina barn, och jag vet att jag inte är ensam om det här. Tyvärr så är det sånt livet är. Men man får inte glömma att uppskatta det lilla som faktiskt får en att orka. Tänd lite ljus och kryp i soffan med den du älskar. När du pussar dina barn godnatt så får du inte glömma att berätta hur mycket du älskar dom. Låt dina vänner få veta hur mycket du uppskattar dom och ta dom aldrig för givet. Le mot någon som ser ledsen ut. Eller var lite trevlig mot idioten som sitter i kassan på ICA. Och försök att hitta på saker att se fram emot. Gå på en konsert, käka middag ute med några vänner eller varför inte bara styra upp en myskväll med några du inte har träffat på länge. Bah gör´t!

När kommer hösten?

Hallå. Igen.

Jag vet att jag skriver alldeles för sällan men jag har varken tid eller ork. Jag har avancerat till ett nytt arbete (Futura international Pre School) och dessutom jobbat på det gamla samtidigt. Har alltså jobbat 133%. Och det, mina vänner, är mer än vad kroppen pallar. Har varit tokförkyld i två veckor men igår så stod jag inte ut längre. Febern har kommit och gått och när jag igår satt och förklarade för läkaren hur läget var så tog han alla prover han kunde. Han konstaterade ganska snart en "akut övre luftvägsinfektion" och jag sjukskrevs en vecka. Han beordrade mig att vila och bara ta hand om mig själv. Jag är, tyvärr, en sån som kör på tills jag stupar. Särskilt när det gäller arbete. Och det straffar sig till slut. Jaja, vila it is. Sen att vila inte finns på världskartan när man är gräsänka, Johan är i Barcelona med jobbet och barnen har på tok för mycket energi det är en annan femma.

Tur att jag har världens bästa barn.

Och lyckligtvis så har jag en storebror, en Eva och deras barn som kan avlasta. Dom bjöd på middag igår och medan Molly fick stryk av Cornelia så lekte Elvira med Filippa. Vi somnade ganska tidigt (alla tre runt klockan halv nio) och barnen vaknade klockan sex imorse. Då var det bara att pallra sig upp och köra igång kaffebryggaren. Barnen åt frulle och vi kollade på bolibompa.

Planerna för dagen är väl att jag ska försöka sysselsätta barnen så mycket jag kan medan jag kan sitta vid sidan av och beundra deras energi. Hur jag nu ska lyckas med detta. Ett besök till Stinsen och lekparken är redan bestämt sen får vi se vad resten av dagen har att erbjuda.

Men bara en liten allmän fråga så där, någon som vet när hösten kommer? På riktigt alltså..

Sommar

Blir inte alls mycket bloggande nu. Det är sommar och så fort solen skiner så försöker man ta till vara på den och suga i sig så gott det går. Känns som att sommaren flyger förbi alldeles för snabbt och man hinner knappt börja njuta förrän den är slut igen. Jag älskar hösten men efter den hårda, kalla och långa vintern så känns det som att man hade behövt sommar i minst två månader till.

Vi har väl inte gjort några större utflykter eller resor den här sommaren men det behövs liksom inte. Svensk sommar är något av det bästa jag vet och det räcker gott med att sitta på gräsmattan på landet eller njuta av glas svalkande iste i skuggan under ett träd.

Jag och Elvira har i alla fall åkt på en utflykt till Kolmården med halva släkten. Det bästa var tydligen delfinerna men även elefanterna och kamelerna var fina tyckte Elvira. Tyvärr så kunde inte Molly och Johan följa med då Molly fortfarande hade vattkoppor som smittade.

Vi har även hunnit med att vara på landet och haft en mysig dag på Skansen. Elvira var tyvärr på ganska dåligt humör för att gå på Skansen. Hon var väldigt trött och gnällig, men hon hade sina ljusa stunder. Molly är i en underbar ålder och blir glad så fort hon får göra något. Det spelar egentligen ingen roll vad man gör. En promenad runt huset roar nästan lika mycket som ett besök på Skansen.

Molly har hunnit fylla år också. Det var en lyckad födelsedag med massor av fina presenter och det var en nöjd men väldigt trött Molly som somnade efter en lång dag med firande.

Jag och Elvira har även haft lite egentid. Vi tog en shoppingsväng i Kista galleria för att sedan gå och se Kung fu panda 2 på bio. Det var en hit.

Nu är min fjärde jobbdag avklarad och jag har efter en liten shoppingrunda slagit mig ner i soffan för att andas. Har slagit på båda fläktarna och väntar nu på min älskade familj som borde komma hem. Johan, Elvira och Molly blev nämligen hämtade tidigare av min käre svärfar för att åka ut en tur med båten. Lyckan var total.

När jag orkar så ska jag slänga upp massa bilder, men det får bli en annan dag! NJUT av sommaren älskade vänner. Puss

En tribute till en liten stålgrå misse

Har haft hund, i över åtta år nu. En stor och lurvig Jojje som är en av dom charmigaste hundar jag någonsin mött. (Är inte alls partisk.) Men innan jag fick Jojje, som är min första (och kanske sista) hund, så hade jag katt. Jag är uppvuxen med katt och är en sån dära "kattmänniska". Sen jag fick hund så har jag dock helt tappat känsla för katter. Kärleken finns ju där men "kattspråket" har helt försvunnit. Ibland är jag rädd för katter. Är rädd för att bli riven, biten eller påhoppad men när dom känslorna dyker upp så inser jag ju hur fånigt det är. Jag älskar ju katter! Varför är jag rädd? Kan nog bero på att jag har levt med hund för länge. Hundar är ju mer beroende av en människa en än katt. En katt gör lite som den vill. Den kommer till dig när DEN vill kela och inte tvärtom. Jojje blir ju skitglad så fort man tilltalar honom, en katt däremot kan vända dig ryggen om det inte passar den. Sen så är det ju självklart olika det där från individ till individ. Att kela med en hund är också helt annorlunda än att kela med en katt, såklart. Jojje gillar när man kliar honom på bröstet och på magen, ganska hårt. Skulle du göra så på en misse så skulle missen sitta i armen på dig.

Nu är Jojje på landet och Elvira fick i uppdrag att mata min systers katt Svea medan dom är borta. Johan och Elvira var uppe och gav henne mat och såg till att hon hade det bra. Och idag var det min tur. Jag gick upp strax innan nio. Hon hade mat och vatten och jag såg till att "spola" hennes toalett. Satte mig ner på golvet en stund och Svea kom, med lätta tassar, springande mot mig. Hon strök sig mot mig och började spinna. Jag hade glömt hur lugn man kan bli av en spinnande misse. Svea är en så kallad "huvudkatt". Huvudet är det bästa stället att bli kliad på och hon får liksom inte nog. Idag var hon keligare än någonsin och det märktes att hon inte haft så mycket sällskap. Hon rullade runt och var som berusad av kelighet. Och jag blev nästan lite kär. Alltså, missförstå mig inte, jag är fortfarande lite rädd för Svea. Men jag kunde inte förmå mig att lämna henne och det gjorde lite ont när hon satte sig ner och tittade på mig när jag ställde mig upp för att gå. Jag blundade när jag stängde och kisade lite innan jag stängde glipan som var kvar och skymtade en liten stålgrå misse som tittade upp mot mig. Gick snabbt därifrån. Svea, du är ganska söt ändå.


Vaknar upp till solsken

Tänk vad solen kan påverka mitt humör. Trots lite "för-pms-ryck" så skiner jag ikapp med solen och jag älskar´t! Johan lämnade barnen på dagis idag och jag ska strax fixa till mig för att knata ut med hunden innan jag ska träffa Åsa och fika lite.

Vad händer annars då? Ja. Jag fortsätter att skriva musik. Har massvis med halvfärdiga låtar. Tyvärr så får jag liksom inte riktigt ihop dom. Jag tror att jag måste vara på rätt humör för att få till "the final touch" och det där låtskrivarhumöret försvinner lätt när solen skiner.

Till tonerna av Veronica Maggio ska jag nu styra upp dagen!

Molly <3


Fredag den trettonde

Jag vågade mig ut igår. Efter alldeles för mycket öl och vin (till och med lite bailey´s slank ner). Jag, Malin och Eva gjorde Paddy´s och det var väl helt ok. Gillar egentligen inte Paddy´s. Tror att det kan bero på att det är packat av folk och alldeles för litet. Men med rätt sällskap så spelar det egentligen ingen roll vart jag hamnar. Drog hem vid ett och fick sällskap av syster på en liten hundpromenad. Tack Malin och Eva för en trevlig kväll. Det gör vi snart om, fast då drar vi in till stan.

Idag, lördag, så är Johan i full gång med att städa vårat hem. Jag tror faktiskt aldrig det har sett så illa ut som det gjorde idag. Men nu har han plockat, diskat och dammsugit medan jag har legat här och gjort absolut ingenting. Bra jobbat Johan! Det är helt galet hur stökigt ett hem kan bli på en vecka. Ja, ni hörde rätt, EN VECKA! Förstå att jag inte har städat på en hel vecka! Jag har verkligen bara glidit runt och softat på min lediga tid. Tagit några löprundor, hängt med barnen och har haft det allmänt bra.

En påminnelse

Min syster länkade till min blogg på facebook och jag tar det direkt som en pik. Jag bloggar alltför sällan men när det är så härligt vårväder ute så vill man ju passa på att vara ute.

Har passat på att njuta av det underbara vädret så gott det går och förutom att jobba helgen som var så passade Johan och barnen även på att möta upp mig efter jobbet för lite parkhäng vid Edsviken. Barnen kastade pinnar i bäcken, sprang barfota och blåste såpbubblor.

Veckan som gått har varit relativt lugn. Hängde i stan i tisdags och fotade lite. Alltid lika mysigt att springa omkring på alla små gator i gamla stan och mysa i solen ute på Djurgården. Hade Lars som sällskap och han fotade även en del.

Igår (onsdag) så var jag på Regent på regeringsgatan och lyssnade på Loke som hade spelning där. Han var duktig. Eller rättare sagt, han ÄR duktig. Men det kändes som en lite slarvig spelning och det var lite synd. Annars gillar jag spelningar på små pubar, blir så mycket mer personligt och intimt på nåt vis. Var hemma skapligt eftersom jag skulle upp tidigt imorse.

Till helgen är jag ledig, skönt! Ska bara vara med familjen och mysa. Avslutningsvis så kastar jag upp lite bilder.


Älskade blomster

Igår var jag i stan. Strax innan alla galna blomgubbar på Hötorget plockade ihop så roffade jag åt mig två buketter med ranunkel och gick därifrån helt lycklig i kroppen. Ranunkel kan förresten vara ett av dom fulaste namnen på en av dom finaste blommor jag vet. Älskar ranunkel. Gick på bio med Larsa och såg "Let me in" och både jag och Larsa höll på att somna. Det var liksom ingen film att hurra för direkt...

Jaja. Nu står min vackra (lite halvdöda) ranunkelbukett på bordet i ett hyffsat städat hem. Dom gör sig liksom bättre när det inte ligger grejjer överallt. Barnen springer omkring som galna och vi ska strax bege oss ut med hunden.

Trevlig helg!


En regnig natt

Vaknade inatt. Flera gånger. Vaknade av att det regnade och kände att jag låg och log. Helt underbart att vakna av regn. Det snöar inte, det regnar! Dom stora vattendropparna slog mot vår inglasade balkong och jag låg länge och lyssnade på ljudet. Underbart!

Vill däremot inte gärna vakna upp till regn och mulen himmel. Det är helt värdelöst. Vill vakna av att solen strilas så där vackert genom persiennen. Precis som i en gammal film. Där ljuset är lite dammigt och magiskt. Jaja. Det regnar fortfarande så fantisera får duga.

Barnen är fortfarande hemma med mig. Ska gå upp till vårdcentralen med dom idag. Ta halsprover. Lika bra att bli av med det så vi kan utesluta streptokocker. Senare blir det. Nu ska jag sitta och dricka mitt kaffe i lugn och ro medan barnen röjer runt, en på sparkcykel och en på en bobbycar. Tur att vi inte har så mycket möbler.


Den andra fotografen

Några av den andra fotografens bilder...

 

 

 

 

 

 


Ett litet försök

Ett försök till att blogga. Inte lätt när man har två trötta barn hemma. Dom skulle egentligen gått på dagis men jag ville ha dom hemma. Just nu är det ganska lugnt så jag passar på att sätta mig här.

Helgen gick för fort, som vanligt. Det är som att helgen har färre timmar. Märkligt det där.
Min mamma hade 60 fest och det var trevligt. Smaskig smörgåstårta och en hel del vin. Eller för min del var det Captain Morgan. Avslutade kvällen ganska tidigt och var pigg dagen efter.

Den här veckan blir lugn, hoppas jag. Ska försöka få så mycket tid med barnen som jag kan för till helgen jobbar jag. Ogillar verkligen att jobba helg och längtar efter ett arbete med vanliga arbetstider.

Nu kommer lilte bilder från min mammas 60-årsfest.


Cornelia



Pappa



Engla



Engla och Alva



Lars



Mor kära mor



Mamma igen



Älskling




Cornelia somnade gott hos mormor Kerstin



Kenneth



A mamas boy



Lars, mäkta stolt över att ha fångat en Björn



Syster Malin och morbror Pejje



Pejje



Moster Sivan och en bit av kusin Guy



Smörgåstårta



Matte, pappa, och Pejje... skymtar en Malin och en Eva där bakom också

Laddar upp fler bilder senare... lite mycket nu...

En helg kom och gick

Helgen gick på tok för fort. För nu är det onsdag och jag sitter och undrar vad det var som hände. Tyckte precis att det var fredag liksom. Oh well.

I fredags så var det min och Johans kväll. Och vilken kväll det blev! Vi fick världens bästa barnvakter, Malin och Pär, och vi drog in till stan lite tidigare för att käka. Vi letade efter nåt schysst hak vid Odenplan och det fanns en hel del. Men eftersom vi inte hade bokat nåt bord så var det ju rätt tajt om plats. Vi hamnade till slut på Vasastans pizzeria och vi var helt ensamma på stället. Det kändes som att det kvittade vart vi satt, huvudsaken var att det var vi, och bara vi. När vi hade ätit upp så tog vi varsin kaffe på 7/eleven och gick sen till Intiman. Klockan nio så släpptes vi in och vi hade perfekta platser. Nån kanadensare värmde upp publiken med diverse snoppskämt och han var väl helt ok. Sen var det dags för huvudnumret, Axis of awesome. Vilka lirare! Dom var, om möjligt, ännu bättre live. Jag och Johan skrattade massor och gick därifrån glada och trötta. Åkte direkt hem och satte oss i soffan för att smälta kvällen. Somnade i Johans omfamning och sov hela natten utan att bli väckt av barn. Tack Malin och Pär!

Lördagen spenderades hemma hos älskade storebror och vackra Petra. En smarrig middag och en hel del alkohol. Tända ljus, gitarr och skratt. Kvällen kunde inte ha blivit bättre och jag somnade med ett leende på läpparna.

Igår fyllde mamsen år. Hela 60 barre! Vi var där. Hon fick en bukett blommor och ett presentkort på liveit.se. Hoppas hon var nöjd med presenten.

Nu ska jag ta en dusch och försöka ladda inför att hämta mina barn. Lagom pigg.

Bilden har inget med inlägget att göra egentligen. Den är tagen på söder. Jag gillar söder.

 

 




Är våren på väg?

Igår var det helt underbart soligt och varmt ute och jag valde att spendera hela dagen i stan. Käkade lunch på ett veggohak med utsikt över djurgården och fick sällskap av Larsa. Strövade längs söders alla gator och fotograferade allt möjligt. Det enda som egentligen saknades var ett par nya glajjer, annars var livet rätt sweet. Tog en latte och fortsatte knata. Söder är ett äventyr. Verkligen. Finns massa fina små gator som jag aldrig har gått på innan. Efter några timmars knatande så begav vi oss mot Sollentuna och dagis. Mina kottar blev jätteglada när vi kom och vi sen kom älskade Johan och mötte oss. Det blev en smarrig kycklinggryta med curry och couscous till middag.

Idag ska jag försöka styra upp hemmet medan barnen är på dagis. Det börjar ju inte så bra med tanke på att jag fastnade i soffan direkt...men snart så! Lite bilder kommer upp imorgon.