Tesla - Sagan om mitt liv

Så är det. Ligger lite efter när det gäller bloggandet. Har varken haft tid eller ork att blogga. Den här veckan har vi varit på öppnis och fotat lillMyra. Hoppas att bilderna blev bra. Hon var ganska svårflörtad. Hon tyckte mest att den dära gubben som stod där med kameran var konstig. Det mest intressanta var fårfällen hon satt på. Men nån bild blev säkert lyckad..

Veckan i övrigt var ganska lugn. Gjorde inte mycket. Har varit så himla trött, tror att det är vädret som påverkar mig. Älskar hösten, även när den är regnig och grå. Fast mest älskar jag den när solen skiner och det är så där lagom kallt.

Igår (fredag) så åkte jag och Malle hem till Stina. Där serverades det lax med pesto och pinjenötter, med citronpasta och sallad. Mums! Sen drack vi en flaska rött och åt massa goda ostar med kex och vindruvor. Kollade på en film som Stinas pappa Lasse filmade när han var å hälsade på där hon jobbade på Teneriffa. Hon slutar aldrig att förvåna henne. Hon showade "asset" av allihopa. Hennes röst är helt otrolig. Och hennes engelska var helt sjukt bra. Man kunde knappast ana att hon är en svenne.. haha.. Usch va jag kommer att sakna henne. Imorgon åker hon till Thailand. Hon kommer säkert få det hur bra som helst! Hoppas det i alla fall... Hur som helst. På vägen hem så hände det sjukaste. Efter lite mer än halva biten hem så började jag må illa. Det sa bara pang. Malin frågade om hon skulle stanna, men jag tog upp en systemetpåse och det sa bara "bluääääähhh". Började spy som en räv och hon svängde in vid en busshållsplats och jag hoppade snabbt ur och fortsatte spy. Fyfan alltså. Efter att ha stått där ett tag och andats frisk luft så var det som att inget hade hänt. Jag mådde HUR bra som helst men var chockad efter spyattacken. Antar att det var lite för mycket för min stackars mage att ha druckit rött vin och ätit massa stark ost. Hade ju inte ätit mer än lite chips under dagen också, så det kan ju ha varit det. Kände mig liksom helt klar i huvudet ändå, och det var ju skönt. När jag kom hem så satt Johan i soffan med Myra sovandes i famnen. Jag tvättade av mig sminket , borstade tänderna, tog två alvedon och drack ett stort glas vatten. Kände mig helt slut i kroppen, och gick och la mig direkt. Skönt!

Idag blir det nog en lugn dag. Ska nog mest vara hemma tror jag. Eventuellt så åker jag me bror min ut på shoppingspree, men vi får se...


Min happycamper!

En dag gick solen upp. Den stod högt på himlen, fåglarna kvittrade, blommorna stod i blom och två små harar hoppade glatt över en varm åker som solen värmt. Allt var så vackert. Vinden sjöng en sång om hur fin jorden är och gräset vajade i vinden. Skogen viskade en hemlighet. En hemlighet som egentligen inte är någon hemlighet. En hemlighet som säger att vi , naturen, är det finaste som finns. Det doftade ljuvligt och bäckens porlande ekade glatt mellan träden...

                                                                                                  
 


Någonting hände. Det blev tyst. Sakta gick solen ner. Dofterna försvann och allt det vackra förvrängdes. Plötsligt så kastade träden skuggor på marken som tornade upp sig likt otäcka monster. Vinden ven och sjöng en obehaglig klagosång. Fåglarna var borta, blommorna vissnade, åkern torkade. Skogen grät. En glöd satte skogen i brand. Eldflammorna steg mot himlen och den giftagaste rök dödade allt som den nuddade. Aska, aska var allt som blev kvar...

                                             







Men en dag skiner åter solen. Den lyser upp det som en gång varit en underbar skog. Solen kastar strålar i askan och det glittrar till någonstans. Mitt i askan finns ett frö. Ett frö som har grott. Upp växer den vackraste blomman som någonsin existerat. Den blomman kommer att vara den starkaste. Den kommer att vara början på naturens återväxt, ängarnas återblomstring och bäckens ljuvliga porlande... En dag...

                                                                          

Tiden bara flyger förbi. Dagarna kommer och går. Hej å hå, här går det undan. Har egentligen inte gjort så mycket sen sist, ovanligt va? ;) I fredags kom älskade fina Caroline förbi. Med sig hade hon två vinpavor. Precis va jag behövde. Caroline är som honung för en ond hals, som glass en varm sommardag och som naturens godis, smultron. Caroline, du är som smultron. Jag vet, det låter helt sjukt. Men det bästa jag vet är smultron. Smultron är magiska. Och smultron var precis va jag behövde i fredags. Man glömmer det mesta när du kommer med ett leende på läpparna. Du är terapi för mig. Tack för att du finns. Vi glodde på idol och drack vin och snackade en massa. Elvira vägrade sova då hon verkligen ÄLSKAR när nån kommer på besök. Vi pratade om allt och inget och bara mös...

På lördagen hände inte mycket. Elvira blev förkyld och gnällig och Johan var tvungen att jobba. Så jag och Elvira satt mest i soffan hela dagen och glodde på tv och läste böcker. När Johan kom hem så åt vi middag och det blev full rulle på Elvira trots en envis nästäppa och feber. Gullunge. Hon somnade till slut sött och sov gott hela natten.

Idag vaknade hon sent. Klockan tio över åtta om jag inte minns fel. Skönt. Jag och Elvira lät pappa sova vidare medan vi gick upp och gjorde lite gröt. Elvira åt med god aptit och vi tittade på lattjo lajban ihop. Han e ju ritkigt käck den dära Mojje :) Efter nån timme eller så så märkte jag att LillMyra var trött igen. Det blir ju lätt så när man är sjuker. Man vill ju mest sova hela tiden. Så vi gick och la oss bredvid pappsen igen och somnade om. Klockan två var det kalas. Mitt kusinbarn Emma fyllde 6 år! Stora bruttan! Elvira gick lös på alla roliga leksaker Emma hade men bäst av allt var en knasig boll som hon lattjade med nästan hela kalaset. Vi gick hem med magen full av tårta och kakor och tog en promenad med vovvsen. Elvira sov i vagnen hela vägen. Resten av dagen har gått åt till att mysa, leka och käka lite middag. Myra sover nu sött och jag ska försöka få lite sömn. Får se hur det går.. Imorgon blir det nog öppnis..

herrå

Dagarna kommer och går och helt plötsligt så blev Elvira tio månader! TIO hela månader! Hur gick det till? Alldeles nyss så låg jag där med en alldeles ny liten varelse på bröstet. Hon tittade på mig med en sån där magisk blick som bara en alldeles nyfödd liten bebis kan ge sin mamma. Det var första gången vi sågs. Det kändes så konstigt. Jag kände ju dig, du hade ju bott i mig 41 veckor. Men ändå så var du så främmande. Du hade något vuxet och klokt i blicken, men du såg ändå så liten och hjälplös ut. Jag har fortfarande inte glömt det ögonblicket, och jag kommer alltid att minnas det. Den lyckligaste dagen i mitt liv. Den 2:a December 2006.



Den här veckan har gått fort. Har egentligen inte gjort ett skvatt men det känns skönt. Jag har kännt mig hängig, som att det är en förkylning på G eller nåt. Kan ju hoppas att jag slipper, men med min tur så gör jag väl inte det. Oh well. Igår så fyllde pappa år. Vi var där och åt middag och hade det riktigt trevligt. Kom hem rätt sent och Elvira vaknade såklart så fort vi steg innanför dörren. Johan gjorde en flaska välling och gick och la sig med henne. Kollade in en kvart senare, och då hade båda två somnat bredvid varandra. Sweet! Jag kollade på Greys anatomy, Fråga Olle och Myggan. Sen var det bums i säng. HELT slut!

Elvira vaknade inte förrns åtta tiden imorse, HÄRLIGT! Gick upp och gjorde gröt till snuttan och sen så satt vi tillsammans i soffan. Kollade lite på morgonnyheterna och bara mös. Johan kom hem sent. Elvira somnade. Och nu hamnade jag här. Nu är det snart dags att sova...imorgon är det fredag. yay!

Ibland så tänker jag på hur mycket jag älskar dig. Då blir jag rädd. Försöker slå bort tankarna en stund men ler när jag tänker på något sarkastiskt och elakt du sagt och då förstår jag varför jag älskar dig. Vi är så lika du och jag. Jag är en del av dig och du en del av mig. Trodde inte att det fanns så starka band till en människa. Utan dig skulle jag aldrig överleva min vardag. Jag tänker på dig varje dag. Pratar med dig varje dag. Och varje gång du spyr galla över någon eller skrattar åt något så håller jag me och skrattar med dig. Dom dagar som du mår dåligt så känner jag det, det låter kanske klyschigt, men det är verkligen så. Det är därför jag bara måste vara hemma vissa dagar. Jag måste smälta allting vi pratar om, försöka komma på vettiga svar till dina frågor och funderingar. Men HUR mycket jag än tänker så kan mina svar aldrig bli lika vettiga som dina. Du är inte sann, du är en av dom klokaste människor jag vet. Ingen i hela världen kan skratta lika härligt som du, ingen i hela världen kan stötta som du och ingen i hela världen kan mäta sig med dig. Hur har du blivit en sån underbar människa? Jag tror att du föddes sån. Varje dag föds en ny stjärna fast ingen stjärna i världen lyser lika starkt som du. Jag älskar dig allra käraste syster!!



Och bara för att du inte ska känna dig ensammast i hela världen om att vara rund om magen så slänger jag in en bild på mig som en stor fet kossa